takidasky

 

Idag mötte jag upp dom finaste och mycket saknade vallkompisarna i Vallsta för att valla!! Alldeles för länge sen. Jag hade förberett mig som aldrig förr, med te, kaffe, fikabröd, matta till hundarna, stol, filt, varma kläder. Ja, för en gångs skull var allt med och helt perfekt!

 

Takida och jag körde lite balansering, fösning, en delning fick vi oxå till. Och sen gjorde hon två riktigt fina högerhämt som är hennes "sämre" sida. Fösningen var som vanligt det vi hade svårast med. I balanseringen så trivs ju både hon och jag som fisken i vattnet...;) Det var en ganska stor flock får vi jobbade på. Vid delningen så skötte sig fåren exemplariskt, den halva man vände ryggen åt stod så snällt stilla..;) Mycket lättare för en amatör som mig då..;)

 

Och Skyan fick oxå valla lite. Under strikta och mycket kontrollerade former. Vi föste mest eftersom jag då hade kontroll över henne med linan så att hon inte kunde göra några snabbare rörelser. Eftersom hon var så lugn och jag kände att hon var fokuserad så vågade jag oxå mig på lite drivning och balansering. Wiiieeee, va det har hänt saker med min lillskrutta!!! En gång såg jag att hon var på väg att vilja rusa men kunde avbryta henne och fortsätta jobba.

 

Och att äntligen få låta henne jobba. Att inte bara hejda allt som man har fått gjort dom här tre månaderna efter operationen. Jag kan inte ens förklara känslan av glädje. Det kändes så himla bra! Så himla NORMALT! Och att märka att hon verkligen har mognat i vallningen oxå, fasiken va bra det känns.

 

Så världens gladaste matte och världens gladaste hundar! Who cares att Vallsta var det enda stället som solen inte lyste på idag utan var täckt av dimma. Jag hade mina alldeles egna solar som lyste upp tillvaron!

 

Himla mysigt att träffa tjejerna igen! Sussi, Jossan och Kerstin! Dom bjöd som vanligt på fin vallning och massa prat! Åh, va jag har saknat dom!

 

Efter vallningen skulle jag och Kerstin åka och köpa lunch. När vi skulle packa in hundarna i bilen så hade jag helt plötsligt bara en hund och Kerstin tre...hmmm, Sky hade smitit in med grabbarna i Kerstins bil och hon tänkte då INTE hoppa ut igen. Så, hon fick väl åka där då, och Kerstin mös över kärleksförklaringen. När Sky gillar någon, ja då gillar hon dom verkligen och Kerstin och grabbarna har ju inte träffat Sky under hela den här tiden hon har varit skadad så dom var saknade!!

 

Vi mös på med lunch i Kerstins kök innan jag styrde kosan hemåt. Hundarna var så trötta och nöjda. Passade på att smida medan järnet var varmt och pratade med pappa om fårplanerna till våren/sommaren. Mer stängsel behövs, stolp. Ja, och så lite får att låna då förstås.

 

Ska bli himla underbart om det blir verklighet äntligen. Då kan jag ju plocka fram IK1-planerna med Takida och VP-planen för Sky igen. För vi ska starta IK1 och Sky ska bli godkänd vallhund. Och med egna lånefår så får vi ju så mycket bättre möjligheter!