takidasky

Kanske är det bara inbillning, eller att jag önskar det så mycket, men en kort stund idag kändes skyan en aning piggare. Samtidigt vet jag ju att hon är ju lite som en maskin. Hon går på. Och det kanske var den jag såg. Maskinen som glimmande till, som inte hann med att känna efter för en stund.. 

 

Imorgon  får vi provsvaren. Jag hoppas verkligen att de kan berätta vad som felar. Jag både längtar och får ont i magen på samma gång. Jag måste också fråga om röntgenbilden. Det var ju nånting där hon var fundersam över men jag minns ärligt inte vad hon sa efter hon sa det.