Skogen
Idag efter jobbet hann vi ut en snabbis i skogen innan det blev mörkt. Så skönt med en lite tidigare dag mitt emellan mina två långdagar. Och så himla bra att faktiskt hinna ut till skogen en dag till under veckan och slippa gå längs vägen. Jag behöver det. Få gå där och andas. Det är både lätt och svårt att gå vår vanliga runda. Lätt för jag vet hur mycket hon, (och dom andra) älskade vår skog. Och så svårt för hon fattas oss. Hon fattas mig. Hon som alltid tog täten. Det är så tungt att titta upp och inte få se henne där, längst fram.
Men ibland, för en hundradels sekund när jag lyfter blicken så tycker jag mig kunna se henne stå där framme och vänta in oss. Så som hon alltid gjorde.
