Nu har jag pimpat min bil - och faktiskt, jag tycker redan lite bättre om den...;)
Sätena var ju jättefläckiga när jag köpte den och ratten var sliten och ful, så det behövdes en makeover.
Är riktigt nöjd i alla fall med resultatet, som blev bra, tack vare att jag fick hjälp av Åse! Utan hennes förmåga till det mer pillejoskiga så skulle överdragen ha hamnat i soptunnan om jag måste ha gjort det själv... HATAR pillergöra...
Var ut och gick/sprang rundan ikväll igen och sänkte min tid med 35 sekunder.
Kändes riktigt bra det! Och inte bara det, idag gick det mycket lättare att springa oxå!
Och det absolut mest förvånande är att jag kommer på mig själv att LÄNGTA till nästa gång jag ska ut...det ni, det är STORT och jag är stolt över min nya inställning!
Idag mitt på dan så mötte jag upp Linn och Nirah uppe på klubben för lite agilityträning. Vi byggde upp en del av en kombination som dom hade fått köra på kursen för Stina Mattsson och sen gjorde vi ett eget avslut där vi utmanade dom rejält i slalomingången.
Det bästa med träningen idag var att det inte gick att fega, utan jag var tvungen att köra på Takida för att det skulle funka. Precis vad vi (JAG) behövde... Takida gick fint för det allra mesta, nåt litet missförstånd eftersom jag inte fullföljde rörelserna och jag kan glatt konstatera att känslan finns kvar, även om samspelet är lite ringrostigt.
Sky körde på som en riktig jordfräs idag! ;) I alla fall så såg det ut som en sån hade varit framme efter hon hade kört... Men jordfräs eller inte, hon gjorde det så jäkla bra idag. Och satte den riktigt kluriga slalomingången alla gånger utom första gången då hon tog andra porten, men när vi gjorde om så tänkte hon till och satte den.
Wiieee, idag var det riktigt kul att träna hund!
Och så här trött blir man efter att ha kört jordfräsagility....
Blev väckt i morse av att Wilmer ringde och bjöd över mig på frukost. Gofisen! <3
Så den här dagen kunde inte ha börjat bättre!
Stolt kille för snart tre år sen som kom för att visa att han kunde cykla på trehjulingen. Idag berättade han att han nu kan cykla UTAN stödhjul...=STOLT moster!
Idag fyller Takida 5 år. Takida har allt jag kunnat önska mig hos en hund, och mer därtill. Det är helt klart en utav de lyckligaste dagarna i mitt liv, den dagen hon blev min!
Idag var det dags för andra gången med laser- och akupunkturbehandlingen. Idag tog Takida det mycket bättre och slappnade av mer, skönt. Idag fick hon fler nålar lite här och var, men det var inget hon reagerade på, förutom när hon satte in några bak i låret.
Hittills har jag märkt fina framsteg och förbättringar som jag antar är en kombination av simningen, vibbningen och laser/akupunkturen.
Imorgon, om vädret och underlaget tillåter blir det ett pass agility för henne. För imorgon är ju ingen vanlig dag...det är ju Takidas födelsedag :) !
Sent omsider har även jag tagit mig i kragen och bokat boende till SM. Det var fullt på ganska många ställen men hittade ett hotellrum för ett bra pris via coopkortet!
Känns oerhört lyxigt att få sova på hotell i två nätter, äta hotellfrukost och bäst av allt - slippa städa på söndagen! Och är det nån tävlingshelg man ska lyxa till det med att bo på hotell så är det väl SM?
Det gick ändå fort för snön som kom igår och inatt och försvinna så på eftermiddagen styrde jag och Skyan kosan till klubben för lite agilityträning. Back to basic och grundträning var konceptet och vi fokuserade på kontaktfält och slalom. Hittade en hyfsad torr plätt där jag kunde ställa upp slalomet för det var jäkligt blött och plaskigt däruppe.
Balansens kontaktfält satt riktigt fint, och kanske hon börjar förstå lite mer vad jag vill med 2 av och 2 på. Tidigare har det blivit nån form av runnings med en uppbromsning och jag tror faktiskt inte att hon helt enkelt har förstått vad jag har velat ha av henne.
Nu varierade vi med godis och grisen som belöning och det funkade fint även fast hon inte tycker att hon har tid att äta godis egentligen. Provade även att köra med bågar för fösta gången men jag tror att i hennes fall gör det varken av eller till. Jag har ju kört det med Takida ibland för att påminna henne om uppfarterna och få henne att måtta så att hon sätter framtassarna på kontaktfältet även där. Vi har ju fått fel vid några tillfällen på uppfarterna då hon laddar för fullt och tar ett jättekliv upp.
Slalom tränade vi med raka ansatser, in från sidan och att jag skickade upp henne från nedre delen av slalomet. Lade även in bakombyten där och dom har hon lite svårare att läsa, särskilt om det var andra hinder nära. Då läste hon vid nåt tillfälle att hon skulle rakt fram mot det. När hon läste rätt så tog hon även bakombyten in i riktigt svåra slalomingångar.
Är riktigt nöjd med dagens träning. Och är mer än nöjd med Skyan. Jag går ifrån varje träningspass med ett stort leende på läpparna.
Egentid med min lillskrutta är så fantastiskt roligt och givande. Måste bli bättre på det med alla hundarna.
Inka har oxå fått egentid på sin dag och vi åkte till mamma och pappa och hälsade på. Massa korv och ost slank det ner i hennes mage och även en del färskfoder som hon passade på att sno i ett obevakat tillfälle...
Idag fyller Inka 12 år! Det ska firas med tuggben och gotta!
I 9 år har Inka funnits vid min sida. Jag är så glad att hon flyttade hem till mig, för annars tror jag inte att jag hade börjat med hund igen.
Inka är min och flockens klippa i tillvaron.
För fyra år sedan drabbades hon av diabetes till följd av löpet, en åkomma som är rätt vanlig inom Jämthundstikar. Cirka var 20:e jämthundstik drabbas. Det beror på att tiken har höga halter av könshormonet progesteron i kroppen efter löpet. Det i sin tur gör det svårare för cellerna att ta upp glukos. Många hundar avlivas direkt vid beskedet eller så kan man prova att operera bort livmodern och äggstockarna, som vi gjorde. I och med att livmodern och äggstockarna tas ut så försvinner samtidigt de höga hormonhalterna som ger upphov till diabetesen. Cirka hälften av alla opererade tikar blir friska efter operation och jag är så glad att Inka är en av dom!
Operationen måste dock ske snabbt efter insjuknandet, annars ökar risken att tiken blir permanent sjuk med 150 % för varje vecka. Det beror på att hunden förlorar sin egen förmåga att producera insulin om den går med höga blodsockervärden under en längre tid.
Oftast är blodsockervärdena tillbaka till normalt igen när det är dags att ta bort stygnen.
Precis så var det för Inka. Jag var uppe i Umeå på kurs och brorsan hade hand om Inka de dagarna. Så det var han som fick åka och ta stygnen och ta det avgörande blodprovet.
Jag glömmer aldrig känslan när jag satt där på föreläsningen och fick sms:et där det stod att Inka var friskförklarad! Tårarna rann nerför kinderna och jag ville bara åka hem och krama om henne...
Fyra år senare är hon still going strong, lite gråare, lite tjockare, lite stelare, lite odrägligare... men lika go och underbar!
Och undrar ni hur topp 10 - listan ser ut över raser som drabbas av diabetes så kommer den här:
1. Australisk terrier 2. Samojedhund 3. Svensk lapphund 4. Jämthund 5. Border collie 6. Finsk stövare 7. Drever 8. West highland white terrier 9. Hamiltonstövare 10. Beagle
99,9999999% av tiden vill jag inte ha det på nåt annat vis. Hundarna är en sån stor del av mitt liv. Jag skulle aldrig någonsin byta bort det livet mot nåt annat. Men nån gång, som nu idag, händer det att jag önskar att livet med hundar vore lite lättare. Att det inte var så svårt att hitta hundvakt åt 4 stora hundar.
För då hade jag varit i Stockholm just nu, med dom finaste vännerna. Jag hade kunnat mysa ner mig i soffan med ett glas vin, tjattra till småtimmarna med Barrys sköna stämma i bakgrunden.
Och bara njutit njutit njutit av att vara med dom bästa goaste jag vet! <3
Inspirerad av Malin som berättade att hon varit ute och sprungit igår så tog jag mig i kragen och gav mig ut på vår kvällsrunda på 6 km med runkeepern redo.
Band Inka och Meya runt midjan för att kunna ha armarna fria och sen varvade jag att gå snabbt med att jogga mig runt rundan.
Assååå shiiiit, vilken dålig kondis jag har. Men det visste jag väl redan innan fast jag hade förträngt det ganska bra...;)
Men runt kom jag, och nu så är målet för varje kväll att korta tiden för varje dag. Inget krav på hur mycket, men det måste vara en bättre tid än dagen innan.
Det stora målet är att kunna jogga mig runt hela rundan innan SM. Till SM är det nu 8 veckor. Det ska baske mig gå!
Idag åkte vi själva upp på klubben för att träna lite agility. Skönt och lugnt var det där uppe, inte en kotte förutom vi.
Idag vågade jag låta henne köra på lite mer, även fast oron sitter där som en klump i magen. Jag måste helt klart övervinna min rädsla nu, det är hög tid för det. Hon är ju faktiskt friskförklarad nu, och har varit det en längre tid. Så idag körde vi balanshindren med fokus på kontaktfälten. Är så himla glad för hon gör dom klockrent varje gång. I vanliga fall är det ju där hon tidigare efter uppehåll har släppt på koncentrationen. Men nu är det full fart över balansen, men ändå ett stabilt trampa på slutet. Passade på att belöna upp dom massor nu varje gång.
Snabba säkra kontaktfält is da shit som gäller till landslagsuttagningen!
Hon fick oxå köra ett staket på två hinder med olika variation, där meskörde jag en del men annars gick hon fint och svarade så fint på signalerna. Lite slalom med halvsvåra ingångar där hon kom rakt in i slalomet från sidan. Tycker att hon har tappat en hel del fart i slalomet, så där måste det finslipas teknik framöver.
Efter jag gått av henne och lite stretching så åkte vi till Malin och simmade. Hon är så duktig, Takida för även fast hon verkligen inte vill simma så går hon upp för trappan frivilligt till poolen. Lite ljudliga protester och så när hon ska i men hon simmade på bra förutom lite plaskande då och då.
Efter föning så skuttade hon glad i hågen hemåt Malins gård. Det är ju där allt roligt händer. Där finns det bollar ute och så får man massa frolic av snälla Malin. Vibbningen går som smort och jag hoppas på att det kommer ge ett fint resultat tills vi ska ner på återbesöket hos kiropraktorn i maj.
Längtar tills jag släppt min rädsla, Takida är ordentligt uppbyggd och tränad och jag bara kan njuta av vår fina känsla på agilityplan!
Måste trist konstatera att "Catch us by Alteco" inte tog sig till SM i år.
I helgen var det den absolut sista chansen med en tvådagarstävling i Stockholm. Takida och jag stannade hemma då jag vill skynda långsamt med henne och är det en sak som är säker så är det att hon inte skulle ta det lugnt inne på agilityplan under tävlingsförhållanden...
Men vädrets makter ville visst annorlunda än vi. Igår blev det snöstorm i Stockholm och hela tävlingen ställdes in. Idag valde mina lagkamrater att inte riskera sina hundar på det hala geggiga underlaget utan valde att stanna hemma. Helt rätt, jag hade inte velat kört med Takida heller...
Vi har haft otur under året, med skadade hundar och löp som satt käppar i hjulet och den enda gången vi har startat med fullt lag var på Kistamässan i början av året.
Men lite surt känns det allt, att inte få stå där på startlinjen med laget. Jäkla skitregler som ändrades...hade det varit som tidigare år så hade vi varit kvalade och klara.
Men det kommer fler år, och jag och Takida har vår individuella start att se fram emot! Inte fy ska det heller direkt..;)
Nu börjar det dra ihop sig till jobb igen, söndag idag och jag kan bara konstatera att dagarna har gått alldeles för fort. Mjukstartar på jobbet imorgon med att i egenskap som Kulturombud åka ner till Gävle och spendera dagen med att se en massa olika teaterföreställningar. Inte fy skam om man säger så...
Igår körde jag och Emil hem min nya TV som jag fått ärva efter mamma och pappa och jag kan kallt konstatera att jag numera är ägare till den tjockaste TVn som skådats på denna jord... Tung så in i hel**te. Trodde armarna skulle gå av när vi bar in den. Men nu är den på plats och jag ska nu bara dra om antennsladden och koppla in den till boxern och DVDn. Jätterolig sysselsättning - där för spar jag på den så länge jag kan...
Annars städade jag bilen igår. Så nu är den ren och fin inuti. I vanliga fall är ju hela baksätet belamrat med hundgrejer... Idag hjälpte brorsan mig att byta till sommardäcken och igår fick jag hjälp av pappa och grannen att få Jeppegrindarna på plats. Så nu har jag daltat med bilen i två dagar så nu borde den ju fungera och gå ett tag till, tycker jag... Ska även svänga förbi Biltema imorgon och köpa lite uppiffningsgrejer.
Händiga karlar in action. Själv var jag nöjd med min bedrift att stå bredvid. Man har ju insett sina begränsningar när det kommer till en del praktiska saker.
Idag har jag hängt med mina allra bästaste gopöjkar - Wilmer och Erik. Vilda och galna och alldeles underbara. Vi var på Dollarstore bland annat och köpte oss en varsin Portello-glass. Lite fyrhjuling hann jag oxå med och att bli bjuden på våfflor med sylt och grädde!
Idag har jag varit till Alfta för lite bankärenden (min bankkontakt har visst bytt arbetsplats och jag tycker så mycket om henne så då åker jag hellre än bit än träffar nån ny) och efter det hälsade jag på min fina vän Linda!
Det finns få platser som jag trivs så bra, som jag gör hos Linda. Och det gäller alla ställen hon har bott på. Det är sån rogivande, hemmaskön känsla, precis som jag känner för henne som vän.
Det är lite smått ålderskrisigt att konstatera att vi har känt varann mer än halva våra liv, rättare sagt i 18 år. Gahhhh, jag får en chock när jag skriver det. Andra året på gymnasiet så hamnade vi i samma klass, vi var våra första sambosar när vi flyttade upp till Umeå för att börja plugga, så med andra ord har Linda följt mig genom de allra flesta turerna i livet. Hon känner mig utan och innan, och även om det är alldeles för långt mellan vi ses, så är det precis som vanligt när vi ses.
Väggen i Lindas kök - Rätt ord på rätt plats om man säger så...
Trodde även att Linda hade ritat av mig när jag tittade på en lapp på kylskåpet...;)
Efter att ha myst på där några timmar var det dags att motvilligt bege sig hemåt, men det blev genast mycket lättare när jag såg att jag fått ett sms från Linn som undrade om jag ville ses uppe på klubben och träna lite! :) Såklart vi ville!
Så hem och lagade lite mat och sen åkte jag och Takida upp på klubben. Takida fick köra på lite mer idag, även fast jag har ont i magen hela tiden. Men jag måste ju börja våga mer. Så lugnt och försiktigt ska vi utöka svårigheterna och längden på träningspassen. Det är ju faktiskt bara tre veckor kvar till Oxelösund och fem veckor kvar till landslagsuttagningen. Och det är över tre veckor sen vi fick klartecken att det var OK att köra på med agility och allt annat.
I helgen håller jag alla tummar jag har för bästa laget - Catch us by Alteco - som tävlar i Knivsta och kämpar för dom sista pinnarna för att ta oss till SM. Jag och Takida stannade hemma, hon/jag är inte klar för att köra fullt ut än, och jag skulle nog bryta ihop totalt om vi fick ett bakslag nu. Och är det en sak jag vet, så är det att Takida inte skulle ta det lugnt om hon hamnade i en tävlingssituation nu... Men hade så gärna stått där på startlinjen med dom andra!!
Nu ska vi sova här hemma, hundarna har fått gomat för att fira finaste 7-åringen som just nu tar upp hela 2-sits soffan där hon ligger och sussar. Vi hade oxå lite egentid dagen till ära, jag och Meya då vi gick på en liten promenad som vi avslutade hos brorsan. Där passade Meya på att uppvakta sig själv genom att smyga ut i köket och upp på bordet och slickade ren tallrikarna från grillat och god sås... Ja, jag säger då det, det är väl tur hon är himla söt såna gånger...
Meya, min gotjej, min klippa. Den som ger som bästa kramarna när man är ledsen och som gjorde att jag började med agility. Jag är så glad att jag hittade henne!
ÄNTLIGEN är torsdagskvällarna som de ska vara, med Criminal Minds på femman varje vecka! Idag var jag hos sis med familj och hälsade på och kollade på dagens avsnitt.
Bästa kommentaren var från Wilmer som inte alls kunde förstå att jag var "kär" i honom - han hade ju inget hår!!!!!!
Uppdrag uppbyggnad är i full gång och idag var vi iväg till Malin för tredje gången i bassängen. Tycker faktiskt att Takida tolererade det bättre idag än sist. Vi ökade på simtiden och efteråt avslutade vi med vibbandet.
Igår fick vi även besök av Anna, som kom med sin laserväska och akupunkturnålar. Jag har ju tittat och funderat på att gå en utbildning till akupunktör för häst och hund men efter att ha sett när Anna stack i nålarna på Takida så påmindes jag om den lilla detaljen som jag nånstans glömt bort när jag funderade på att gå denna utbildning, min NÅLFOBI....tyckte det var jätteläskigt att titta på men Takida tog det fint. Däremot var hon ganska misstänksam mot själva lasern. Hoppas dock att det släpper för nu ska vi fortsätta med lasern ca 1 gång i veckan framöver. Kiropraktorn trodde att det kunde vara riktigt bra för rehabiliteringen.
STOOORA ögon....nålen mellan ögonen syns nästan inte men både den och den i bakhuvudet är placerade på punkter som fungerar lugnande. Det funkade kan jag lova..;)
Sen fick hon några nålar till på andra ställen på kroppen oxå.
Igår var jag iväg och simmade och vibbade Takida igen hos Malin. Takida berättade högljutt vad hon tyckte om simningen... hoppas att hon börjar acceptera det lite mer ju mer vi gör det.. vibbandet däremot gillar hon skarpt! Man får ju jättemånga frolic av snälla Malin!
Efter det så åkte jag hem, ringde Helena och frågade om hon ville med och gå med hundarna så det blev en tur runt Röste tillsammans. Helena knäppte lite kort som jag helt sonika snor från hennes blogg.
Det är så lätt att bli hemmavan, men när man får se det ur någon andras ögon så kan jag inte låta bli att känna hur lyckligt lottad jag är som bor med sån fin natur runt omkring!
Igår och lite idag har jag tittat på livesändningarna från Oxie. Är alldeles kär i de banor jag har sett. Dom jag har sett har verkat så himla roliga med långt mellan hindren, klurigheter blandat med fart.
Hade jag varit där hade jag säkert diskat mig tusen gånger om, men jag tror ändå att jag hade njutit av varje sekund.
Jag har ritat av två banor som jag hoppas kunna bygga upp så snart Takida får köra på för fullt. Ja, även Sky ska få prova på förstås! Längtar järnet!!
Rensar i röran idag, allt jag inte använder ska bort. Vissa saker åker direkt i sopsäckar medan andra faktiskt kan vara till glädje för några andra.
Har tre finfina nya oanvända halsband i svart syntetläder med strass till salu. 2st 45cm (36cm innersta hålet, 43cm yttersta) 1st 50cm (37cm innersta hålet, 45 yttersta) 30 kr styck Hör av er vid intresse! 070-3366319
köpte några för många då jag inte visste vilken storlek som skulle passa mina hundar. Men nu har Takida, Sky och Meya bling-bling runt halsen, Inka var för stor, och jag har tre fina halsband som ligger till ingen nytta.
Hoppas dom kan få blinga runt någon annan hunds hals istället...
På många sätt känns den här dagen som riktigt lååååång! Jag har hunnit med så mycket och än är inte dagen slut!
Började förstås med min efterlängtade sovmorgon! Det finns inget bättre än att få sova tills man känner sig utvilad. Jag har gett upp hoppet om att jag nån gång kommer att vakna och vara pigg, men utvilad är helt okej det med...;)
På nyheterna hade dom ju sagt att det kunde komma snö under natten så det var knappt att jag vågade titta ut i morse, men solen sken, och även fast det fortfarade var kallt i luften så kände man att det skulle bli en toppendag!
Gav hundarna mat, gjorde mig iordning och stack upp på klubben för ett agilitypass med mina svartvita! Takida fick köra en lättare övning, ett till U med lite träning på fel tunnelingång emellanåt. Idag fick hon oxå köra slalom och prova på alla klätterhindren. Kontaktfälten satt fint, men dom var ju oxå väldigt oprovocerade...
Tjuvstarter var ett problem idag oxå...ja, jag säger då det.....;)
Sky fick träna att lyssna på vad jag sa, eller hinderdiskriminering som det heter på finare svenska. Vi är på rätt väg kan jag väl säga. Vi tränade oxå på fel tunnelingång, något som vi knappt har tränat på alls, och med Sky måste jag prata mer med än vad jag behöver med Takida. När jag var tyst och bara vred kroppen så var det pang på rakt fram - varje gång.
Mer träning med andra ord!
Satte oxå ihop en bana med alla klätterhindren, svåra slalomingångar och en del självständighet i Ut-kommandot. Och hon gick så bra, så bra lilla skruttan! Träningarna med Sky är så fruktansvärt roliga nu!!!
Efter två timmar på klubben, en del pratpauser och vilostunder så åkte jag hem, lagade lunch och tog sen en långprommis runt Rasslena med alla hundarna. Var ute i nästan 1.5 timmar så när jag kom hem hann jag inte ens byta om innan det var dags att kila över till grannen för lekar och umgås lite.
Ungarna hade haft skattjakt och alla hittade sina påskägg. Min käre far hittade jag så här:
Say no more lixom.....;)
Dagens höjdpunkt var äggkastartävlingen och jag hade den här snyggingen i mitt lag:
Tyvärr så vann vi inte, men vi var riktigt riktigt nära. Istället fick jag äggslafs över hela byxorna och skorna...
Efter några timmar hos grannen åkte jag och mamma till Kilafors och tände ljus på morbror Ronnys grav. Två år har det gått sedan han gick bort. Det är fortfarande så tomt. Särskilt såna här dagar, när man vet hur mycket han tyckte om påsken och påskägg framför allt.
Jag hoppas dom har riktigt STORA påskägg i himlen. <3
På vägen hem handlade jag en plocksallad på Prixan - dom har sån god salladsbuffé där!!
Kvällen får bli lugn med lite plockande här hemma. Och så ska jag se ikapp dom sista tre avsnitten av Ponnyakuten som jag har missat.
Efter att jag hade varit och simmat med Takida så hann jag hem och byta om innan jag stack iväg till Hertsjö för att hjälpa till och flytta agilitybanan till klubben!
L Y C K A!!!!!
Det var jag, Tina och Niklas där, men det gick rätt bra ändå och när vi kom upp på klubben så mötte Martina med familj upp så avlastningen gick ännu fortare så då blev jag inte alltför sen till middagen i Röste.
Hade en jättemysig kväll med hela familjen fylld av god mat, skratt, HÖG volym, dansuppträdanden, hostattack med kaskadkräkning och en massa roliga historier från när vi var liten. Jag skrattade så att jag nästan grät och jag tror att både Ida och Theo verkligen njöt av att få höra alla historierna.
Igår var jag och Takida iväg till Malin för att simträna och vibba. Takida har tidigare sluppit undan simträning för hon gillar verkligen inte det, men nu behöver hon bygga muskler och simning är ju ett effektivt skonsamt sätt. Så hon fick helt enkelt bita i det sura äpplet.
När Malin först hade i henne var hon ganska lugn men sen när det gick upp för henne att hon kom verkligen inte till kanten oavsett hur mycket hon simmade så började hon plaska och slå omkring sig... men efter ett tag lugnade hon ner sig och simmade på rätt bra. Efter simningen och hårtorken (som inte var en höjdare) så fick hon vibba 15 minuter på avslappningsfrekvensen.
Den gillade hon desto mer, för då fick hon godis av Malin. Vi körde 5 minuters "platsliggning" då det blir mer fokus på bakre delen och 5 minuter där hon fick sitta för då kom fokus på bröstryggen och sen 5 minuter lite som hon ville. Tror hon tyckte det var skönt och redan på kvällens massagestund tyckte jag mig märka en liten skillnad.
Har bokat in två tider för mer simning nästa vecka. Förhoppningsvis vänjer hon sig vid simningen. Hon brukar ju vara rätt anpassningsbar min lilla tjej!
I helgen har Takida fått köra två små korta pass agility!! Vi har kört på låg höjd och i lite U-form utan skarpa svängar. Balansen har hon fått trava över några gånger för att se om hon kommer ihåg att trampa...det gjorde hon! ;)
Något hon däremot inte kom ihåg igår var att stanna i starten.. Inte mindre än 5-6 tjuvstarter bjöd den lilla damen på... Varje gång sprang hon obrydd tillbaka av sig själv till starten för att sen göra om det igen...men efter ett tag satt hon fint igen...
Ut-kommandot är något annat hon har glömt bort utan söker gärna sin egen väg.
Men lyckligare än lyckligast, det var hon! Och även matten förstås. Men det är svårt att "våga" träna igen känner jag. Är mesig och passiv i allt jag gör, så det är väl inte konstigt om det blir till att Takida hittar sina egna vägar då heller...
Förhoppningsvis blir det bättre med tiden...
Skyan gick oxå träna agility i helgen. Igår hade vi lagträning med Alex och Vicky och då byggde dom upp en övning från Stina Mattsson-kursen de gått helgen innan.
Sky imponerade att ta det mesta riktigt fint, och köpte att jag bara skickade henne med armen tillbaka över ett hinder medan jag stack åt det andra hållet! Och med det mesta som blev tokigt var förklaringarna enkla = dålig matte eller något vi inte har tränat helt enkelt.
Det känns så himla härligt med Sky, för nu känns ALLT träningsbart och vi börjar så sakteliga köra ihop oss som ett team!
Synd bara att det inte blev nån tävling för oss förra helgen, för nu när jag tittar i kalendern så ser jag att det är låååångt till nästa tävling för Skyan. Och krångligare nu när hon är uppflyttad i hoppen men har en pinne kvar i agilityklassen... men men, det är inte direkt så att vi kommer att lida av att få lägga mer energi på träning istället under våren och försommaren... ;)
Nu blir det skogen med dogsen innan det är dags att hålla i sista träningstillfället för HU!
Sky - har oxå utvecklats till en fullblodad egoist och fattar inte varför andra hundar ska få köra agility när hon är där....
