En hel del har hänt med Skyan. I slutet av juni så blev Sky jättehalt. Hon använde inte alls höger framben stundtals och det knepiga var att det inte såg ut som att hon inte använde det för att det gjorde ont utan mer att benet blev som en bit dökött som satt där på kroppen men inte kunde användas. Vi åkte till veterinären och tog plåtar på hela höger sida men dom visade ingenting. Tre veckor med metacam och koppelpromenader blev ordinationen. Under den tiden haltade Sky ingenting förutom nån dag i början.
När de tre veckorna var slut så fortsatte vi ta det lugnt men efter två dagar var hon lika halt igen, eller hon använde inte benet. Vi åkte ner till Ann Essner i Gävle för en genomgång och då hon misstänkte att hon kunde ha skadat ett ligament i bogleden skrev hon en remiss till Strömsholm. Vi fortsatte med metacam efter det och tog våra promenader i koppel. Som tur var så behövde vi inte vänta mer än ett par veckor förrän vi fick tid för besök hos ortoped och titthålsoperation och den 9 augusti klev vi upp 03:00 för att bege oss mot Strömsholm.
Väl framme var Sky inte alls sig själv, hon vägrade hoppa ur bilen och var jätterädd. Under hela undersökningen var hon skraj, stackarn. Sky visade inget på böjproven. Under den fysiska undersökningen visade hon lite lite en hundradels sekund typ lite missnöje när han klämde vid bogen. Men efter det åkte stonefejset på och han kunde klämma hur mycket han ville på samma ställe och hon gav inte en min.
Sen kom en sköterska och hämtade Sky och sen började en låååång dag av väntan och oro. Jag var in en snabbis till ett köpcenter i Västerås för att skingra tankarna och att ha något att göra men det var inte så mycket som var öppet klockan 9 på morgonen. Klockan halv tre ringde Lennart, den opererande läkaren upp och berättade om operationen.
Skys inre sidoligament var till över 50 % avslitet och även senan var skadad. En skada som uppstått efter att hon fläkt sig. Dom hade gjort en krympning på ledkapseln som i sin tur ska dra ihop sig av ärrvävnaden och stabilisera upp benet istället för ligamentet och senan.
Vid femtiden fick jag hämta Sky, lagom lullig och vinglig efter operationen och så kunde vi börja bege oss hemåt. Jag stannade till två gånger på hemvägen men Sky vägrade komma ut ur bilen så vi fortsatte resan hemåt istället. Väl hemma var det inga problem att få ut lillskruttan ur bilen. Dom andra hundarna hade varit hos mamma och pappa och var tack och lov trötta och nöjda när jag kom hem runt nio på kvällen så vi ramlade i säng rätt snart. Dagen efter mådde Sky bra igen och verkade trivas fint i sin bur jag hade byggt i ordning åt henne.
Ordinationen är först tre veckors total stillhet utan häftiga rörelser, hopp i möbler och 5 minuters promenader i koppel några gånger om dan. Alla som känner Sky vet att hon ÄR häftiga rörelser så det har varit en kamp att hålla henne stilla...men överlag så är hon fantastiskt duktig. Över all förväntan!
Stygnen är tagna så nu väntar vi bara på att dagarna ska gå, så att det snart blir 3 september och dags för vår första rehab-träff hos Ann.
Men det kommer bli en lång väg tillbaka till ett aktivt liv. Jag har varit så ledsen. Men om operationen har lyckats bra och rehabträningen går som det ska så sa veterinären att hon har goda chanser att bli en aktivt arbetande hund igen. Så håll tummarna för min allra vackraste toka!
