Tea <3
För en och en halv vecka sedan fick Tea somna in.
Finaste sötaste lilla katten finns inte längre och saknaden är större än vad jag trodde var möjligt. Varje kväll tycker jag att jag hör henne jama vid ytterdörren och jag vet inte hur många gånger jag har börjat fylla på hennes matskål.
I 13 år har hon funnits i mitt liv. Jag tog henne från ett katthem i Umeå när jag bodde där. Vacker som bara den och väldigt speciell. Hon gillade hundar och tjejer och hatade andra katter och karlar.
Varsamt men bestämt har hon tuktat Meya,Takida och Sky under deras uppväxt om de var det minsta påflugna eller framfusiga. Ett missnöjt jamande och en klolös tass på nosen senare så var dom som små änglar omkring henne. Hon var den som alltid meddelade om vattenskålen behövde fyllas på. Och som ibland trängde bort nån av hundarna från deras matskål - bara för att hon kunde..;)
Jag vet inte vad hon varit med om innan hon kom till mig men klart är att hon inte hade haft snälla människor omkring sig. Hon var rädd för det mesta.
Jag minns glädjen jag kände när hon för första gången lät mig hålla henne i famnen och gosa och det riktiga glädjeruset när hon började kurra för första gången.
Så många fina minnen, men just nu är det bara tårar när jag tänker på henne. Jag antar att det blir lättare med tiden. Jag hoppas det.
Finaste sötaste lilla katten finns inte längre och saknaden är större än vad jag trodde var möjligt. Varje kväll tycker jag att jag hör henne jama vid ytterdörren och jag vet inte hur många gånger jag har börjat fylla på hennes matskål.
I 13 år har hon funnits i mitt liv. Jag tog henne från ett katthem i Umeå när jag bodde där. Vacker som bara den och väldigt speciell. Hon gillade hundar och tjejer och hatade andra katter och karlar.
Varsamt men bestämt har hon tuktat Meya,Takida och Sky under deras uppväxt om de var det minsta påflugna eller framfusiga. Ett missnöjt jamande och en klolös tass på nosen senare så var dom som små änglar omkring henne. Hon var den som alltid meddelade om vattenskålen behövde fyllas på. Och som ibland trängde bort nån av hundarna från deras matskål - bara för att hon kunde..;)
Jag vet inte vad hon varit med om innan hon kom till mig men klart är att hon inte hade haft snälla människor omkring sig. Hon var rädd för det mesta.
Jag minns glädjen jag kände när hon för första gången lät mig hålla henne i famnen och gosa och det riktiga glädjeruset när hon började kurra för första gången.
Så många fina minnen, men just nu är det bara tårar när jag tänker på henne. Jag antar att det blir lättare med tiden. Jag hoppas det.
