takidasky

 

Igår blev jag bjuden på mat på Scandic av Sis, Ida och Anna var också medbjuden! Jättegod mat, och så roligt! En perfekt tjuvstart på födelsedagen!

 

Stort grattis till bästa Sis som fyller år idag!!

 

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

 

Snart har det gått tre veckor sen Sky drog på sig sin sträckning. Vi slutade med metacam i måndags och allt ser bra ut nu när hon inte längre går på smärtstillande. Har haft lite ont i magen de senaste dagarna ifall hon skulle börja halta igen efter vi slutat. Det var ju det hon gjorde förra gången när det blev operation. Men nu så kan jag kanske snart tro att det är "bara" en sträckning och att inget har hänt med "lagningen" efter operationen...

 

Sky själv kan inte förstå varför hon ska gå i koppel... Hon har så mycket energi nu. Jag hoppas kunna börja aktivera henne på nåt vis efter råd från sjukgymnasten snart. Koppelpromenader dämpar inte så mycket...

 

För att variera promenaderna så går vi även i skogen nu. Det är så underbart när hösten är här! Men visst gör det ont i mattehjärtat när man ser hur hon längtar och stretar efter att få sträcka ut och löpa iväg bland träden...

 

Skys ögon talar för sig själva....

En på miljonen. Och hon är min!

 

Den här säsongen har vi tävlat  ynkliga 3 dagar. Vi har kört sammanlagt 8 lopp och Takida har nollat 5 av dom och tagit lika många SM-pinnar. Takida har inte kommit upp i toppform och träningen har varit mycket sparsam efter hon hade ont i början av juli. Fokus har varit att nolla loppen och ta SM-pinnar. Det blir orättvist att tänka topplaceringar när de flesta andra hundar har varit igång sen i maj och tävlat och tränat massa. Men min tjej...hon är helt Amazing!

 

I lördags var vi iväg till Avesta. Upp klockan fyra och avfärd kvart i fem. Men så värt det det var! Takida kom 1a och 2a, hade en femma i ett lopp och 10 fel i det fjärde. Och det var sån fantastisk känsla att köra med henne! När vi kom i mål ville jag aldrig sluta belöna för jag var bara så lycklig att hon är min!

 

Nu avslutar vi denna korta säsong med tvådagars i Ö-vik. Sen blir det inget mer förrän Rättvik i november.

 

 

 

Allt gick som på räls. Ett års rehab och uppbyggnad. Godkänt vallhundsprov. Äntligen agilitytävling, först i Östersund och sen var det dags för Timrå. Sky var fräsch och fin i kroppen efter lördagens två lopp. Inga resultat men det var inte det som var det viktiga. Dock en finfin tid i agilityklassen men två rivningar. Jag strök henne från första klassen på söndagen då det var tidigt och blött i gräset och hon skulle ändå få två lopp under dagen.

 

Och så ser jag det. Efter sista loppet ser jag att hon går orent på höger fram. Blir förbannad på mig själv och tänker att jag måste sluta titta på varje steg hon tar. 10 minuter senare haltar hon. När vi kommer hem på kvällen hoppar hon på tre ben. Fan fan fan! Världens sammanbrott. Tänk om "lagningen" är förstörd? Vad händer då?

 

Som tur är får jag en snabb tid hos Ann. Jag har nog aldrig kört så snabbt nån gång till Gävle... Vad Ann kunde känna så är det inget glapp i bogen utan en sträckning i främre biceps. Så nu är det koppelpromenader, isa och metacam som gäller. Det har snart gått två veckor och jag kan säga att hon snart exploderar av energi...

 

Därefter blir det operation uppbyggnad. Och nån gång därefter får jag fundera på framtiden och hur den ska se ut. Huvudsaken är nu att komma tillbaka till ett normalt  liv. Igen.