takidasky

Sist jag skrev i bloggen var hon bara född. Nu har hon varit här i snart 6 månader.

 

Oj, det var ett bra tag sen jag skrev nåt här. Nästan ett halvår sen..

 

Hösten är här och jag älskar det! Äntligen är det temperatur som det går att leva i och kunna göra saker i ;)

 

I motsats till de flesta så tycker jag att sommaren som var, var hemsk. Varmt, varmare, varmast varenda dag kändes det som..

 

Eftersom Takida skadade tån först på landslagsuttagningen och sen efter första loppet på SM så har det blivit en sommar helt utan agility. Känns hur konstigt som helst. Och jag saknar det. Så. Jäkla. Mycket.

 

Ärligt har jag medvetet inte kört någon agility med Sky heller. Jag kände att jag inte orkade med en till skadad hund så då vågade jag inte låta henne köra heller. Tog det säkra före det osäkra... Med mina hundars skaderegister som började med skadan som ledde till Skys operaton för över två år sen så har det tagit lite för mycket. Jag är så trött på att hela tiden vara rädd. Och det är svårt att släppa det när det kommer nåt med jämna mellanrum.

 

Nu hoppas jag att hösten och vintern blir lugn på den fronten. Takidas uppbyggnadsträning har gått bra, belastningen av tån har sakta byggts upp och hittills inga bakslag.

 

Det otroligt tråkiga är ju att vi förmodligen missar SM nästa år. Det är inte alltför många tävlingar under vintern. För till Skåne el Luleå känns inte aktuellt att åka. Vi har ju inte en enda start på den nya kvalperioden. Och jag vet, SM är inte allt. Men Takida blir 8 år nästa år. Och på årets SM i det lopp vi hann köra så kände jag att jag för första gången kunde göra henne rättvisa mentalt i större tävlingssammanhang. Visst var jag nervös. Men helt inom kontroll. Och det hade varit kul att få genomföra ett helt SM med den känslan tillsammans med min fantastiska hund.