takidasky

Klev upp omänskligt tidigt idag och följde med Ida till stallet. Ut med hästar, köra vatten ut till hagarna, fixa stallet...

 

Även om jag var trött när vi klev upp så blev jag snabbt pigg. Det är nåt magiskt att vara i stallet. Känslan i sinnet är oslagbar. 

 

Helt olik känslan jag har nu, då jag ska ta itu med disk, tvätt och städning...😜

Inatt har Ida sovit här. Mycket efterlängtat! Allra gladast var Meya som skulle vara nära hela tiden. Gosnöret! 

 

 

Den 8e april vägde jag mig på en sån där våg som väger fett, muskler mm. Då hade jag redan gått ner 15,6 kg. I måndags var det dags för en ny vägning. 

 

Sen förra vägningen hade jag gått ner ytterligare 16,7 kg!! 😃  Glad tjej! 

 

Ännu gladare blev jag när jag jämförde mina värden och kunde konstatera att allt, precis ALLT av de 16,7 kg är fettmassa. Jag har bibehållit min muskelmassa (som faktiskt är mer än normalvärdet för min ålder 😉) trots att det är vanligt att man tappar även muskler under nergång, främst för att man helt enkelt inte behöver lika mycket eftersom man inte bär omkring på lika mycket.

 

Nu har jag bara ca 2-5 kg kvar! Hur sjukt är inte det?! -32,7 kg i skrivandets stund. På mindre än ett halvår. Har fortfarande svårt att tro att det faktiskt är sant... 😊

 

I helgen så tävlade Ida och Tina SM i hoppning. Och som de gjorde det! Det var långa svåra banor och höhderna ökade med varje omgång. På lördagen tävlade de på en ombyggd (till för ponnys) grand prix bana, ja då kan ni tänka er svårigheterna... i klassen Ida startade i var alla max 16 år. 

 

De tog sig till final på en niondeplats. Först var de tveksamma till om de skulle starta då varken Ida eller Tina har hoppat en bana med så höga hinder tidigare. Tror de var 120 cm. Men de bestämde sig för att prova och utgå ifall det visade sig vara för tufft. Tina är ju bara 7 år och var yngst i hela startfältet. 

 

Jag var hemma och var kombinerad barn- och hundvakt men tack och lov hade de gratis livestream så jag kunde få se. Men så nervöst!!!

 

De går in och gör en jättebra runda, men med några nedslag. Men det räckte till att försvara niondeplatsen så Tina är landets nionde bästa C-ponny!!! Och Ida och hon har tillsammans kämpat sig upp till den höga nivå de nu ligger på, och det är nog grymmast av allt! 

 

Tidigare har hon gjort precis samma resa med Silver, börjat från början och hann bli Sveriges bästa ungponny kat B två år i rad innan hon växte ur honom. I fjol vann hon det med Tina. Jag är stum av beundran av denna tjej. Många köper sig en bra häst för några hundra tusen, men Ida har själv skapat såna hästar! Naturligtvis med ett riktigt bra talang hos hästarna också. 

 

Så stort stort grattis till två toppentjejer!!! 

 

 

 

Två år sedan Inka somnade in. Två år, känns som nyss och samtidigt som en evighet...

 

Åh så jag saknar henne. ❤

 

Kullbild från lägret i midsommar!

 

Äntligen äntligen äntligen! 

 

I lördags sammanstrålade jag och One med Helena och Mike på klubben för lite agilityträning. Kan inte minnas senast vi tränade tillsammans! 

 

One fick börja med slalom och efter några reps så började hon fatta idén! Så nu längtar jag till att det blir bättre väder så att vi kan pula på mer med det!

 

Vi körde också en del av en bana, där Helena och Mike körde hela på olika sätt. Han går riktigt fint Mike! Stora framsteg sen jag sist såg honom!! 

 

One fick lite problem med ett framförbyte där jag var tvungen att börja röra mig från hindret. Så det måste vi träna på, att gå på handen. Men för att vara hennes femte träning så var hon jätteduktig. Det är ju helt och hållet upp till mig att lära upp henne! 

 

Det var till och med så att jag satte mig och kikade på tävlingar när jag kom hem men insåg att debuten nog får vänta till nästa år... vi kommer inte hinna lära in allt som behövs. Och jag har lovat mig själv att inte stressa på något. Alla hinder ska läras in, vi ska bli samspelta och hennes runnings ska sitta. Och som det är nu så är vi ju fortfarande på mattnivå. Bara allt det här regnandet kunde ta slut så vi kunde nöta på lite mer...

 

Nu är det ju bara tre veckor kvar tills jag börjar jobba och sista veckan kommer vi/jag vaea upptagen med annat så får hoppas på finväder de nästkommande veckorna! Eller iaf uppehåll..

 

Men riktigt roligt att för en stund vara tillbaka till förr, på klubben med Helena!! 

 

Idag kändes det som om One visade på bättre förståelse för MMen. Imorgon ska vi utöka startsträckan för att utmana förståelsen för uppgiften samt se hur hon tar det i högre fart. 

 

Ett bra inslag på en annars crappy dag. Tur att den är slut nu. Och tur att man har en sån fin vän som Helena när det brakar!!! <3

Aaahh, håller ju på och bygger upp värdet på MMen just nu eftersom One inte är så vidare övertaggad på godisbelöningar. Så lagom tajmat så har hon helt plötsligt blivit totalt ointresserad av maten också! Den har hon alltid ätit med god aptit men nu står hon bara och tittar på den, och väljer hon att äta så tar  en portion 10 minuter... behöver jag säga att hon är om möjligt ännu mindre intresserad av godiset i MMen nu!?!

 

Varför kan hon inte bara vara så där pirayaaktig som de andra två svartvita?!!?? Som slukar allt som bjuds...

 

Jaja,

 

På't igen imorgon bara... :-)

Efter dagens träningspass som inte alls kändes så bra så blev det några funderingar. Bollade dem med Helena och efter att ha fått feedback på filmen så var vi på rätt spår jag och Helena och morgondagens pass är färdigplanerat. Nu får jag hoppas att det inte regnar bara! Tror inte MMen håller för det..

 

Hittade en bra lösning på att kunna filma och det var tur. Så att jag kan titta många gånger och även se det som var bra! Mycket bra när man känner att man är ute på okänd mark! 

 

 

 

Och vi borde verkligen ta oss upp på klubben och träna. Agility är ju liiite mer än bara runnings... 😜 

 

 

Attans vad fint de tre svartvita gick på dagens runningpass! Finns det nåt mer lyckobringande än när man ser hur poletten börjar trilla ner?!?!

 

Nu är vi ju bara i startgroparna men jag älskar känslan det ger mig! Och glädjen i hundarnas ögon! Det här kan ju alla tre hänga på i. Sky kan ju springa fort rakt fram trots sin bog, och för Takida som jag inte har bestämt om jag ska sätta igång igen så är det här en bra aktivitet så länge!

 

Lycka!

Igår pratade jag och Helena en massa agility och för första gången på riktigt länge kunde jag känna det där suget efter agilityn,  när man vill släppa allt för att åka och träna. Har saknat den känslan länge nu så jag hoppas den stannar så att jag verkligen kommer igång med Ones grundträning nu! 

 

Men skönt när det är gjort... 😊 8 timmars utejobb avklarat idag! Började dagen med att klippa häck med grannen. Kan inte förstå hur någon kom på idén att plantera hagtornshäckar en gång i tiden... full av stickhål på armar och ben!! Men allra värst är ju om någon av taggarna blir kvar i gräsmattan och hundarna får in nån i tassen.. så två krattningar fick det bli. 

 

Därefter klippte jag gräsmattan vilket var välbehövligt. Så nu är den kort och fin, perfekt till att träna springtarget på!!

 

Efter det rensades ogräs och 40-50 stenar bars bort. Hade en stor hög liggandes efter mina misslyckade rabatter.. och sen monterade jag ner mitt provisoriska staket av kompostgaller som jag var tvungen att sätta upp när One var liten. Men nu har hon ju faktiskt slutat med att rymma... ;) hoppas jag iaf... 

 

Har en hel del kvar att göra, nästa häck ska klippas, staketet höjas och mer sättas upp på den bit där det fattas, ogräs ska röjas, dörrar skrapas och målas, uteplatsen slipas och målas, bärbuskarna behöver stödjas upp, hundgården som växt igen måste röjas, hundhuset inredas med bättre liggplatser, fönster borde skrapas och målas... hua, listan är lång...och det är bara det som måste göras ute... och det är svårt att få till när man är själv och inte kan göra allt själv utan är beroende av hjälp från andra.. MEN, får fokusera på att beta av en sak i taget. 😊 

 

Så dagarna som kommer önskar jag mig mycket och många såna här:

 

 

 

När man känner sig så där löjligt övermatchad på promenaden...

 

Var ut och åt med mamma idag. Hur mysigt och trevligt som helst! Provade Romas kycklingsallad. Njaee...men helt okej. 

 

Lånade den här boken av Johanna. Har varit sugen på att köpa den länge men så löste det sig ändå. Riktigt riktigt intressant och skriven utan pekfingrar, och istället fokus på vad maten gör i våra kroppar. Kan verkligen rekommenderas! (Måste nog köpa den själv i alla fall 😉) 

 

Över 30 kilo har jag tappat nu sen 9e februari!  Jag fattar det knappt själv. Bar en hundmatssäck på 15 kilo ca 300 meter igår. Så himla jobbigt. Och jag bar runt på det dubbla, varje steg, varje dag för bara fem månader sedan. 

 

Jag är förbluffad att jag har lyckats denna gång. Jag har säkert börjat banta miljoners gånger, och misslyckats lika många. Den avgörande faktorn denna gång är nog att jag för första gången ärligt har insett och tänkt att jag är VÄRD DET. Därför har jag kunnat vara "egoistisk" denna gång. Avbokat middagar, tackat nej till inbjudningar eller tagit med mig egen mat. Allt det som har krävts för att verkligen lyckas. Visst har det känts jolligt och dumt vissa gånger, men stödet jag har fått från de runt mig har varit fantastiskt och gjort det hela möjligt! Och det är jag så tacksam för!! 

 

Nu är jag ju inte klar än. Jag har några kilon kvar att gå ner. Och jag känner mig starkare än nånsin. Jag har inte fuskat eller fallit dit en enda gång hittills. Det om nåt gör en än starkare. Så nu spurtar jag iväg på upploppet! :) 

 

 

I dagarna har jag börjat en onlinekurs i runnings. Riktigt kul är att både Ones mamma och två systrar går samma kurs! Hittills har vi inte gjort mer än att lära in MM:en vilket visade sig svårare än jag trodde då One har nästan inget godisintresse. Men vi kämpar på och snart sitter det nog! Takida och Sky däremot har helt fattat konceptet och älskar den! 

 

Den övriga agilityträningen har legat i träda fram tills nu pga att One skadade trampdynan under en skogspromenad i midsommar. Men nu är den äntligen läkt så vi kan sätta igång igen. Lilla gumman har fått träna agility 4 tillfällen i sitt liv och om 10 dagar fyller hon 18 månader. Dags att sätta fart om vi ska kunna ta oss ut på tävlingsbanorna nån gång i framtiden.