takidasky

Imorgon hoppas jag hinna blogga om vår roliga helg i Timrå! 

 

Lillskruttan <3

 

Efter över två års uppehåll i tävlandet så kan jag konstatera att det här med tävling är ju rena galenskapen... ;) 

 

Kliva upp kvart över fyra på veckans första chans till sovmorgon?! Håhåjaja, gäller att ställa många alarm och sen ladda med bra musik i bilen imorgon! 

 

 

Dagarna rusar på, tyckte nyss att det var måndag och nu är torsdag slut...

 

Hann äntligen upp och tränade lite idag, och wow, vad duktig hon var! Så där så att man bara ryser och tänker, det där är min hund! Så lite träning och så duktig. Jag hade nästan bestämt att det inte skulle bli nån tävling i helgen för jag har så mycket plugg, men nu så känner jag att jag måste tänka om... Vi är fortfarande inte startklara men lite mer än för två veckor sen känns det som. Och nu blir det ju sista chansen på ett bra tag att träna på miljön. Tävlingen är ju dessutom ganska liten så jag borde ha en del tid på lördag em/kväll att plugga på... Får sova på saken...

 

Känslomässig berg och dalbana i helgen... Mormor fick en hjärtinfarkt och hamnade på intensiven. Efter att ha varit riktigt illa däran så har hon nu gjort en stark och snabb återhämtning och får antagligen komma hem imorgon. Så skönt.  

 

Blev inte så mycket pluggande i söndags så nu måste jag försöka ta igen så mycket som möjligt om jag ska ha nån chans att kunna åka till Timrå i helgen och tävla. Plus att jag måste se till att få till lite träningspass under veckan.. Skulle verkligen behöva några fler timmar på dygnet just nu...

 

 saknar verkligen ljuset på morgonpromenaderna. För bara tre veckor sen såg det ut så här och nu är det bara mörkt när vi går...

Det var över ett år sen hundsoffan fick åka på tippen och Meya degraderades till att sova i hundbäddar på golvet...

 

Men nu ni, är ordningen återställd som ni kan se, och Meya verkar mer än nöjd med ersättningen... 

 

Skulle jag ha varit i Värmland i helgen på kennelträff med Robic's-gänget.... Men det var jag tvungen att säga nej till redan för länge sen pga plugg och tävlingen.. 

 

Önskar så att jag kunnat vara med....

Veckan började med att jag blev sjuk. Ont i kroppen och feberkänningar, så jobbade måndag men blev hemma tisdag och onsdag. Sov i princip hela tiden och peppar peppar så verkar det ha fungerat bra för sen har jag varit på benen torsdag och fredag och jobbat. I torsdags var det kurs hela dagen så på fredagen blev det ganska många timmar efter ordinarie arbetstid för att hinna ikapp med planering och känna sig lite förberedd för veckan som kommer, iaf början av den. 

 

Idag skulle vi egentligen ha varit i Tierp och tävlat men så blev det inte. Jag har tonvis av plugg att göra, hamnade ju efter när jag tävlade förra helgen, så det var bara att ställa in och ställa om fokus. Och på ett sätt var det nog lika bra med tanke på att vi inte tränat nåt denna vecka heller eftersom jag blev sjuk. Pluggandet kräver ju att jag lägger minst 20 timmar per helg. Jag försöker ju göra lite på veckan också men det blir ibland tight då jag försöker få in mina 45 jobbtimmar där så helgerna blir fria. 

 

Well, jag blev alltså hemma idag och har suttit och pluggat hela dagen förutom på promenader, när jag skjutsade Åse och Kalle till A&H och på eftermiddagen när jag och One åkte upp och tränade en snabbis. 

 

 

Vilken helg! Fem fina diskar och jag kunde inte vara mer nöjd och glad över One! Hon har gjort så gott hon kunnat i allt det nya och jag har egentligen inget att klaga på. Bara en lång lista på vad vi ska träna på! 

 

Igår var det agilityklass som började. Målet var att hon skulle ta balansen. Tyvärr hinner jag inte få stopp på henne på gungan så den flyger hon. Jag vet inte om det gjorde att hon senare på balansen hejdar sig lite i fart och får fler steg än vanligt, men hon jobbar ner och gör en ganska hög, men (som det kändes) medveten träff. 

 

I hopploppet därefter kommer vi ca halva banan innan hon springer runt ett hinder och hoppar ett annat och sen strular det lite till när vi båda kom av oss. Efter sex timmar på tävlingsplatsen har jag en jättetrött skrutta så jag stryker oss i sista agilityloppet och åker hem. 

 

Idag började det med hoppklass och i första loppet är det inte mycket som är rätt. Jag presterade verkligen inte och hjälpte henne som jag borde. 

 

Agilityloppet var ganska svårt för att vara klass 1, eller så är det så klass 1 är nuförtiden. Balansen är hinder 6 mellan två makarontunnlar och A-hindret nr 8 efter. Jag oroade mig mycket för hur jag skulle kunna dämpa hennes fart innan det, eftersom vi inte har tränat det i så hög fart nån gång. Så när hon hoppar nerfarten på balansen fortsätter jag köra på, fast jag borde ha tagit om, men tankarna är redan på A-hindret. Dåligt och orutinerat och från och med nu ska vi alltid ta om och göra rätt. Jag tyckte att hon kom så fint upp på balansen, hade sina steg så jag förstod inte riktigt varför hon hoppade. Men när jag tittar på filmen i slowmotion så ser jag att hon är väldigt nära sista nocken när hon tar språnget ner på nerfarten och hon hamnar längre ner än hon brukar vilket ger henne två alternativ. Antingen att samla ihop sig och ta ett kortare språng för att träffa eller att fortsätta steglängden och hoppa kontaktfältet.  Hon valde det senare, vilket är förståeligt på ett sätt eftersom det är det lättare valet och kräver ingen "tanke" men inte okej. Men, om man ska leta orsaker så kan jag skylla på att så lite mängdträning hon har haft på balansen den senaste tiden pga att vi måste träna det andra så är det ju i grund och botten mitt fel. Och jag vet att jag kan träna bättre än vi gjort på sistone.

 

I dagens sista lopp, hopp fick jag lite känsla för hur himla bra det kan bli om vi faktiskt börjar träna ordentligt. Ni vet, en sån där glimt som ger en lite ståpäls. För kapacitet har hon One. Men hon behöver få träna för att kunna visa den. Vi behöver bli samkörda och få mer träningar i kroppen helt enkelt.

 

Över lag är jag så himla nöjd. För nån annan så kan våra lopp ha sett ut som riktiga hejkomochhjälpmig-lopp.

Men bara det faktum att vi aldrig tidigare kört en bana i sin helhet, så visste jag ju att vi inte skulle komma runt. Det fanns inte ens med på listan över mål. Och hon har visat att hon kan så mycket som jag inte trodde, och jag har blivit så på det klara med vad vi ska träna på. Och hur viktigt att trots alla nerver, så ska jag ha en plan för balansen, och om det blir fel under loppet i övrigt måste jag ha en plan för hur vi börjar om i en bana. Jag blir helt tom i huvudet och hon springer runt. I helgen har jag tagit henne till mig och hållt om henne för att både hon och jag ska ta ett djupt andetag men det funkar ju inte om inte hjärnan kopplar. Som idag i agilityloppet när jag gör fel o skickar henne på en svår ingång i slalom. Hon missar och vi tar om, men i varje av de tre (eller vad det blev) skicken så står jag ju kvar i en sned vinkel plus att vi är för nära. Nu i efterhand skulle jag tagit om hindret före på rätt sätt och gett henne en fin vinkel in, men jag blir så låst där på banan... SKÄRPNING! 

 

One har också tänt till rejält i helgen. Innan första loppet igår var hon så himla härlig. Glad, tog miljön bra och ihop och lyhörd. Idag har hon släpat mig mot agilitybanan och dragit i kopplet som en dåre och inte varit särskilt lyhörd. Helgen har varit SKITKUL enligt One. 

 

Och hur kan nåt bli bättre än det, att hon tycker att det finns inget roligare och känner sig så jäkla bra?! 

 

Och jag då, målet var ju att försöka hitta tillbaka till agilityglädjen igen? Jo, visst var det himla kul att vara tillbaka efter så lång tid. Och även om Helena inte tävlade så var det ju nästan som förr nu när hon var där också. Och att få se så fina lopp som de av Åsa och troy i helgen, sex nollor och pinnar av sex möjliga, där allt ser så enkelt och snyggt ut har varit så kul och inspirerande! Men jag är också tillbaka i den där jäkla nervositeten och allt vad det innebär, och jag hade glömt hur otroligt tröttande det är.... 

 

Nästa helg är jag anmäld på lördagen, men som det ser ut nu kommer jag behöva plugga då... Vi får se hur veckan går men det är så mycket på jobbet nu också.. Annars blir det Timrå om två helger den här hösten. Som sagt, tiden kan vi fylla ändå med träning ;) 

 

Innan hemfärd idag.... <3 så där lagom trött.... 

 

 

 

 

 

Lite, eller ganska så mycket nervös inför morgondagen. Hur det kommer gå bryr jag mig inte om utan det är tävlingssituationen i sig som är jobbig... Kommer jag komma ihåg banan? Tänk vad pinsamt annars...Kommer jag kunna hjälpa henne eller bara va nervös? Hur kommer One reagera på min nervositet? 

 

One är lyckligt ovetande om alla tankar än så länge och sover gott här bredvid. Vi var upp en sväng ikväll och tränade och hon var så himla bra. Hon satte en slalomingång som jag kommer leva på läääänge. Flera gånger. Nu blir det sängen även för mig. Gäller att vara pigg imorgon! 

 

Heldag i Gävle på högskolan idag. Idag fick vi sluta lite tidigare så jag var hemma redan tjugo över fem så jag skyndade mig upp på klubben för att hinna träna innan skottträningen halv sju.

 

Idag var fokus på slalom, Långhopp (som jag glömt bort), gunga och balans. Gungan gör hon oftast men det känns inte som om hon har nån förståelse för den. Stannar hon för tidigt, innan den slår över så blir hon osäker och hoppar gärna av. Jaja, den är ju alldeles ny för henne så det kommer väl. I nuläget är jag så nöjd över att hon inte verkar förknippa den alls med balansen. Två klockrena skick på balansen blev det idag. 

 

Långhoppet var inga problem idag så det var skönt eftersom jag har glömt bort att träna det i år. Hon fick prova det förra sommaren. 

 

Slalom satt bra idag, gick ur de två sista en gång men i övrigt kändes det som om att hon även ökade farten lite i det idag. Och efter det så kändes det som att jag hade världens bästa hund så vi lekte istället resten av tiden. Hade tänkt sätta ihop lite längre kombinationer men jag var bara så löjligt nöjd över de framsteg hon bjuder på för varje träningspass. Och One var himla nöjd med sig själv och då kändes det som en bättre avslutning att leka tagen än nöta på. 

 

Blev inspirerad av Helena som rensat sin garderob så då gav mig i kast med klädkammaren. En sopsäck fick jag ihop av kläder som ska slängas så lite framåt i rensningen i alla fall... 

 

Annars har jag mest virrat runt idag känns det som.. Lite här och lite där... Ibland när livet är som det är får man vara glad för det lilla som blir gjort. Nu blir det till att ladda för en ny arbetsvecka. 

 

Ska få in att träna en del med. Herregud, bara några dagar till debut! Vad har vi gett oss in på?! Nu börjar de kalla fötterna komma. Med bestämda kliv. 

Igår efter jobbet så åkte jag och One ner till Gävle för att träffa Helena och Sture och lite agilityträning. Länge sen vi sågs sist och det var första gången jag träffade Frank. Vi möttes upp på brukshundklubben och One fick prova balansen med granulat, det har hon ju bara sprungit på vid två tidigare tillfällen i kilafors hundhall.  Men inga problem med underlaget alls! Efter det byggde vi en längre kombination som vi tränade. Så roligt att träna ihop igen och småskruttarna skötte sig bra. One gjorde lite vanliga rookiemisstag, och jag hade som vanligt svårt att säga rätt ord till rätt hinder...

 

One och Sture fick springa och leka lite och de fann varandra på en gång. Så roligt för One att leka lite, mina tanter här hemma befattar sig ju inte så mycket med sånt. 

 

Jättevarmt och nästan 19 grader i vattnet. Gäller att passa på att låta hundarna simma nu när det kommer en sån fin dag innan hösten är här på allvar!