takidasky

Mötet idag blev inställt och då kunde jag sluta min vanliga tid kl 15 och hinna till skogen en snabbis innan det blev mörkt. Precis vad jag behövde idag. Skogen, andas och tystnaden. Så tacksam. 

 

För 18 år sedan fick jag uppleva det magiska i att bli moster! Sen dess har jag hunnit bli det två gånger till och även faster två gånger. 

 

Men den där första gången. Den mest fantastiska känslan ever. Jag kunde sitta med henne i min famn i timmar och bara titta. Ja, det förstås, oftast var hon inte still så länge men ändå.. ;) 

 

Hon gav mig mitt andra namn, "Boppe" och nu är jag Boppe för ganska många. Inte bara syskonbarn utan även grannungar och bekanta. 

 

För mig som ledsamt nog inte har fått egna barn är syskonbarnen den största glädjen och trösten. Och Ida har verkligen förmågan att lysa upp ens tillvaro, varje stund! Så glad att få vara med och följa hennes steg i livet! 

 

Den där Sky. Är det inte det ena så är det det andra... Nu har hon ett sår rakt i halsen vid strupen. Hon måste ha sprungit in i en pinne eller nåt i skogen. Så nu är det att tvätta och hålla rent. 

 

Det hade kunnat gå riktigt illa om det hade tagit djupare så jag antar att man får vara tacksam för det lilla. 

 

Skyan är pigg och glad och hon gör det därmed lätt att "glömma" bort resultaten på knölarna. Hon börjar också bli mer och mer gosig nu, och då vet man att löpet är nån månad bort... 

 

Hittade en text som så på pricken illustrerar vår korta agilitykarriär tillsammans. Goskruttan min!

 

Meya älskar snö....Not. Inte jag heller...

 

För att få livet att gå ihop och inte utsätta mig för någon situation där jag inte vet vad jag ska äta så har jag foodprepat hela förra veckan. Lite enformigt då det blivit samma mat flera dagar i rad, men ärligt så gör det mig inte särskilt mycket. 

 

Summa summarum efter den första veckan är att hungrig har jag varit ibland men då alldeles innan jag ska ha ätit, magen som har varit kaos sen slutet av oktober har mått bra en hel vecka i sträck, sötsuget har varit typ inget alls, jag hade räknat med att det skulle vara jättejobbigt att utesluta allt socker och jag har lärt mig massor i alla modulerna i programmet. Visst fattar jag att det kommer komma tuffare tider, men just därför får jag vara extra nöjd med att den här veckan gått så bra!! 

 

Ikväll fixade jag några matlådor och frukost för tre dagar framåt. Så skönt att slippa tänka nåt mer på det. Imorgon blir det några matlådor till så har jag mestadels arbetsveckans alla portioner. 

 

Tiden går så fort och idag blir One (redan) 4 år!! 

 

Underbara lilla hund! Jag är så glad att hon är min. Kramens dag är det också. Stämmer bra för One har ju så mycket kärlek att ge, oavsett om objektet vill ha den eller inte.. ;) 

 

Underbar dag och kväll igår med Linda. Sent omsider var det dags för mig att fira hennes 40-årsdag så jag hämtade upp henne med lite bubbel och så åkte vi till Gävle.

 

Efter några (typ tre) felgåingar så hittade vi restaurangen och åt en fantastisk middag! Kan verkligen rekommendera Helt enkelts fetainbakade kycklingfilé!  Suverän service och det var inga problem att byta ut potatisen till grönsaker. 

 

Idag var vi iväg till Gävle och kiropraktorn. Hon är så duktig Takida. Är så stolt och glad att hon är min. 

 

Idag fyller världens bästa mamma 65 år!! 

 

Att klappa mular och mata dom med morötter är klart det bästa jag gjort idag! 

 

 

 

 

 

 

I helgen har jag påbörjat ett tioveckorsprogram för oss med pcos. Jag önskar att jag var mer pepp än vad jag är, men vet också att det är så här det är just nu. Energinivån är inte på topp. Inte på medel heller. Helst hade jag velat gjort som jag gjorde sist. Strikt itriminspirerad diet. Men magen pallar inte. Shakesen fick jag plocka bort tidigt då sist, och nu när jag provat bars så fixar inte magen det. 

 

Det hade varit så mycket enklare. Men nu provar vi det här. För nåt måste jag fan göra för jag längtar så tillbaka till den jag lyckades bli. När jag för första gången kunde sträcka på mig och känna mig tillfreds med mig själv. Och jag fattar inte hur jag kunde, trots allt jobb och samtida plugg, och trots måendet och pcos, släppa tillbaka mig till det jag nu är. Det som jag var då. Det som jag svor att jag aldrig skulle bli igen. 

 

Inser förstås att det här kommer ta längre tid. Men bara steget att jag börjar vända den här negativa spiralen är fan så mycket mer och bättre än det som var innan. Som har varit under alldeles för lång tid. Så nu kör vi. Nu tar vi tillbaka lite livsglädje och välmående. 

 

Underbart med sovmorgon!!  Idag har vi äntligen kommit iväg till skogen igen! Och riktigt glada blev vi när vi upptäckte att de kört med skoter längs leden och att spåren var bra packade och påfrysta.  

 

Så otroligt grå dag och så lyckas den göra naturen så vacker? Helt galet att det var så grått att korten ser svart-vita ut... 

 

Igår var det dags att jobba igen. Arbetslaget mjukstartade på bästa sätt hemma hos Kajsa i galven. Så mysig dag. Vi fick allt det vi skulle göra gjort och så fick vi äta gott, skratta och mysa med alla goa djur. 

 

 vildsvinen myste vi INTE med....Det räckte med att titta.

 

Japanska för "skogsbad" eller "ett dopp i skogen". Skogspromenader skrivs till och med ut på recept i Japan och det kan jag förstå. Jag hämtar så mycket kraft och sinnesro på mina promenader och i helgen har det varit viktigare än på länge. 

 

Även fast jag inte blev förvånad över beskedet så gör det ju mig rädd. Har vi samma tur som efter förra operationen så kommer det ju dröja sex år tills det kanske kommet tillbaka. Har vi riktigt bra tur så gör det inte det alls. Att förhålla mig till, och mota bort tanken: Men tänk om vi inte har det då? Det är vad helgen handlat om. 

 

Och att vara här och nu. Här och nu mår Sky prima. Hon har aldrig mått dåligt av det (förutom veckorna i stillhet pga stygnen ;) ) och för henne är inget förändrat. Dit måste jag komma också. 

 

Det var cancer. Samma sort som förra gången. Fan. Innerst inne visste jag ju att det nog skulle vara det och var väl mycket mer förberedd nu än sist på beskedet. Men ändå. Fan. 

 

Det positiva är att han hade fått bort det med god marginal och att det är sex år mellan gångerna. Det ska jag hålla fast vid. Stenhårt. Jag ska bara få tyst på tvivlet. Tankarna att det fick han sist med men ändå kom det tillbaka. Och då var det en knöl, nu var det flera... 

 

Något som är positivt på riktigt är att Sky är fullt lyckligt ovetande och mår hur bra som helst. 

 

Igår överraskade vi i familjen och närmaste släkten mamma och pappa i ett lite tidigt födelsedagsfirande. Vi hade alla samlats uppe i järvsö på mysiga Kick Saloon och det var så kul att se deras miner när de klev in och vi alla var där! Riktigt lyckat! 

 

Maten var som sist, suveränt god och riktigt imponerande hur snabbt och samtidigt vi fick maten. Vi var ju ändå över 20 personer. 

 

Efteråt åkte vi hem till röste där vi hade ordnat med fika. En jättemysig kväll! 

 

Plötsligt blev det så mycket lättare att gå i skogen. Både skoter och skogstraktor hade kört på leden. Det väckte ju förhoppning om att det inte kommer dras några skidspår där i år och att vi kommer få ha tillgång till "vår" väg hela vintern. 

 

Dagen har präglats av minnen från karriären med takida. Först hittade jag det här kortet i bloggen från EO 2012, och jag skickade iväg en förfrågan till fotografen om han möjligtvis hade kvar originalet och om jag kunde få köpa det. 

 

Så glad och tacksam att mina hundar inte är skotträdda en dag som denna då Facebook-flödet fylls av bilder på bortsprungna hundar, hästar med brutna ben och kor som kastat sina kalvar. 

 

Mitt hjärta blöder för de som drabbas av såna hemskheter. 

 

Nytt år, nya möjligheter. På tolvslaget lovade jag mig själv två saker. Så skönt med att ha en vecka till ledigt så jag kan strukturera upp en slags plan. Det är och har varit mitt största bekymmer året som gått. Att jag varit så gott som oförmögen att planera och strukturera något alls utanför jobbet. Kan påbörja något för att sedan två dagar senare ha glömt bort att jag ens börjat... 

 

Hoppas att ett mer schemalagt liv kommer att göra det lättare i vardagen också som det gör i jobbet.