Idag längtar jag så mycket efter henne. Jag har liksom tappat känslan för hur det känns att ha henne nära, att ha henne här. Och det gör mig ledsen. Samtidigt som det är skönt att det har blivit en vardag att bara räkna till tre när vi är i skogen. Att saknaden och ledsamheten inte är ständigt närvarande. I hjärtat har jag ju henne alltid. Jag tror också att det är extra jobbigt för nu när tjälen gått ur backen kan jag äntligen begrava hennes urna. Det ska jag göra till veckan.
Ikväll knäppte vi nytt påskkort. Det går ju liksom inte att återanvända det gamla längre när en fattas i verkliga livet. Mina fina hundar, att de ställer upp på allt mitt tok...
Var in till röste efter jobbet. Valparna har nu blivit 5,5 veckor och är så härliga.
Fröken Lila är min favorit!
