Idag var vi iväg upp på klubben och körde en bana av Andreas Silfverberg tillsammans med Jocke och Malin.
Takida kändes fin, hon lyfte fint på benen fast hindren var maxade, det är ju inget vi tränar ofta på i vanliga fall. Vi fick med en oxer och bordet som kändes stabilt.
Tack Malin och Jocke för en bra träning!
Med andra ord så kändes träningen riktigt bra! Nu blir det simning imorgon och bara vanliga promenader fram till fredag och landslagsuttagningen. Eventuellt att jag åker upp och kör några kontaktfält imorgon innan simningen.
Sky fick sitta i bilen och vänta på sin tur och det resulterade i det här:
Grrr, billiga lilla skithund. Sen när det var hennes tur att få köra en anpassad variant av banan så var hon vild och galen och sprang stutt i andra slalompinnen. Pang tjong bara så där. Hon har inte visat något i alla fall så förhoppningsvis så gjorde hon inte illa sig.
Men hon gjorde oxå en hel del fina saker. OCH hon hade i alla fall vett att låtsas skämmas när jag kom till bilen och upptäckte förödelsen. Så lite framsteg är det väl ändå...;)
Har i alla fall gjort upp med pappa att få låna hans bil med bur därbak när vi drar iväg till helgen. Känns skönt att veta att hon inte kommer kunna bita sönder nåt mer på ett tag i alla fall...
Jag, som i min enfald, trodde att hon hade vuxit upp och mognat ifrån såna här dumheter..
Yeah right.....
Tur det att hon har dom där ögonen som gör att man förlåter allt...;)
Var upp på klubben för att träna agility med hundarna.
De senaste dagarnas regnande hade verkligen gjort sitt och det var skitblött och halt överallt. Sky fick köra lite kontaktfält med olika utmaningar och det känns som om hon börjar förstå 2 av och 2 på nu! Idag gjorde hon i alla fall klockrena kontaktfält varje gång! :D
Takida fick oxå köra kontaktfält. Och så släpade jag fram bordet. Skönt var att hon kom ihåg det, men att anpassa farten är något vi måste jobba med. Nu var jag tvungen att påminna henne och bromsa henne innan så fort farten var högre.
Hoppas på att blåsten torkar upp lite nu, så att vi kan åka upp och köra ett pass till ikväll. Med lite mer fart och kombinationer.
Lilla Sky får verkligen stå i skuggan av storasyster just nu. Jag har svårt att fokusera på och planera hennes träning. Eller vad då just nu, ärligt så har hon vandrat i skuggan av Takida hela förra året oxå.
Efter landslagsuttagningen så ska jag lägga upp en ordentlig träningsplan för lilltjejen så hon oxå får komma till sin rätt. Mycket av träningen hon har fått i vår har utgått från övningar jag har velat köra med Takida och det är inte rättvist. Näe, i år ska bli Skyans år oxå!
Vi har några tävlingar framför oss, Märsta på torsdag, Häverö 3e juni och Knivsta 9 juni. På Märsta och Häverö-tävlingen får hon stanna kvar i hoppettan så hoppas vi att vi kan plocka sista pinnen i agilityklassen under tiden. I Knivsta så ska hon få starta hopptvåan för första gången i alla fall.
Nu har jag varit fräck och gått händelserna i förväg och hoppas och håller alla tummarna för att det bara blir de hundar som ligger i topp på ÅAH-lista som plockar poäng på tävlingar fram till 20:e maj. ;) ;)
För i såna fall borde våra poäng räcka till att knipa en plats på European Open, för det borde ju vara flertalet av dom som är över oss som kniper platser till landslaget oxå.
Så därför har jag anmält Takida till EO.
Wiieeee....tänk om vi kommer med? Efter landslagsuttagningen och 20/5 lär vi veta...
Ja, det blir länge mellan uppdateringarna just nu...
I helgen var vi iväg till Oxelösund och årets första utetävling. Och våran första tävling på 4 månader, efter agilityvila, skada och rehabilitering.
Jag var riktigt spänd över att se hur det skulle gå. Takida är inte tillbaka till toppform och träningen har varit sparsam eftersom jag har varit så rädd att det skulle bli ett bakslag. Och eftersom det här är våran enda tävling innan landslagsutagningen så kändes det så viktigt att få till det, att få känna att vi fortfarande hade "känslan" i loppen.
Jag hade inte behövt oroa mig. Takida levererade och känslan i 4 av loppen var underbar.
I de två andra så var det mitt fel. I lördagens sista och fjärde lopp orkade jag inte hålla ihop oss.
I söndagens hopplopp var det att man skulle ta 3 tunnlar i mitten av banan inte mindre än 9 gånger. Hit och dit på samma hinder funkar inte för mig, så det blev 10 fel.
Men vi tar det från början.
Fredag eftermiddag packade jag, Linn och Lars in fem hundar och all packning i bilen och drog söderut. Linn hade bokat en stuga alldeles vid marinan som låg riktigt mysigt. Jag hade som vanligt svårt att sova inför tävling så det blev nog runt 4 timmars sömn innan det var dags att kliva upp.
Jag hade ju Selma med, syrrans jack russel-valp och hon skötte sig med bravur hela helgen, förutom en del störiga sätt mot andra hundar som kom fram ibland. Där har dom nåt att jobba på...;) men annars tog hon miljön och omständigheterna toppenfint. Sky var ju oxå med och hon hade en skittråkig helg enligt henne även fast jag gjorde mitt bästa och hitta på saker med henne mellan loppen. Synd nog hade dom ingen framhoppningsbana, det hade nog varit uppskattat annars..
Men nu till tävlingen.
Första loppet var agilityklass. Loppet går bra ända till slutet då det är ett 4 hindersstaket. Jag har fel arm uppe och kroppen åt fel håll och gör en jäkla dumt byte och då jag är nära hinder nr 2 i staketet så lämnar jag inte utrymme nog för Takida så hon river. Synd och skam för annars hade vi kommit tvåa.
Lördagens andra lopp är hopploppet som tyvärr inte blev filmat för det vann vi. Banan innehöll en svår slalomingång som Takida satte så jäkla snyggt. Jag var så nöjd med ingången att jag två hinder senare glömde bort banan, men med Takidas hjälp hann jag rädda upp det.
I tredje loppet, agilityklass så överträffade jag mina egna begränsningar :D och lyckades med att hinna före Takida längs hela raksträckan på långsidan. En passage som annars fällde många hundar då de skulle runt hindret längs upp. Jag säkrade upp kontaktfältet på balansen som var näst sista hindret och var helt säker att vi var nolla igen ända tills spekaern sa att vi hade fem fel. Takida hade rivit sista brädan på långhoppet...SNOPET, men mitt fel som inte har tränat maxat långhopp alls. Synd och skit för annars hade vi vunnit loppet...
Sista loppet är jag bara så dålig i...
På söndagen började vi med hopploppet och som jag skrev tidigare så grejade jag inte att springa runt runt i samma tunnlar 9-10 gånger, det blev oxå ett missförstånd i början så totalt 10 fel fick vi. Bättre än disk iaf..;)
Tävlingens sista lopp var agilityloppet och det kändes tokfint. Vi slutade tvåa, slagen med 0,13 sekunder...Men det kändes riktigt fint att få avsluta helgens tävlande med en nolla.
Jag kan inte nog beskriva lyckokänslan att åter vara på tävlingsbanan med min finaste tjej. Känslan är underbar och det är skönt att få på svart och vitt, att även om vi inte är toppformade ännu så kan vi vara med och konkurrera med tiderna.
