takidasky

Kostade på mig en dyr typ tempurmadrass till resan. Nu är ju min bil så fint konstruerad att det går en järnstång som hör till hundgallret tvärs över och den kändes genom madrassen.

 

Så idag blev det att skynda mig att åka till Jysk i Söderhamn (för den madrass jag tittat på inte fanns i Bollnäs.. )för att köpa en ny bäddmadrass men väl på plats så insåg jag att det skulle bli samma problem med den. PANIK! 5 minuter till stängning dessutom. Bad killen om allt han hade med 105 cm bredd och köpte till slut en skummadrass. Och tack och lov verkar den funka bra. Så några tusen fattigare än planerat efter den fallerade madrassbudgeten så verkar i alla fall det problemet vara löst. 

 

Annars känns det mesta som om det hänger i luften. Allt snurrar och surrar i huvudet och igår tog det om med ryggen igen. Jag trodde att det var på väg åt rätt håll och så kom det här bakslaget. Försöker inse att det här med ryggen inte kommer hinna gå över utan kommer nog påverka resan ganska mycket. Är så trött på att ha ont. Över 8 veckor nu. Skit. Men jag kommer få ha ont på väldigt vackra platser i alla fall. 

 

Äntligen är allt klart och lagat med bilen. Nu måste den bara rulla hela vägen dit och hem efter allt den har kostat. Kommer bli en fullspäckad helg för det är ju nu det allra mesta måste bli klart för sen jobbar jag ju fram till avfärd. 

 

Helt galet. Jag fattar inte att vi snart är på väg! 

 

MINDRE ÄN TVÅ VECKOR KVAR TILLS VI ÅKER!!!! 

 

Idag har takboxen åkt på, jag har testkört campingköket och lärt mig hur det fungerar. Tagit mått och lämnat tyg till bästa grannen så hon kan sy gardiner och madrassöverdrag. Jag har tvättat upp mikrofiberhanddukarna och hittat första hjälpen-kuddarna. Lämnar yllefiltar till tvätt, sorterat upp hundarnas täcken mm. Allt, precis allt känns som ett stort myller i huvudet. Måste börja skriva listor. Det enda som kan rädda den här situationen. 

 

Imorgon ska bilen in och allt ska lagas och på tisdag är det hjulinställning. Efter det ska bilen städas ur, solarplexius ska monteras och linan till gardinerna ska in. 

 

Imorgon sätter jobbet igång "på riktigt" när eleverna kommer så nu blir det att prioritera tiden. Har massor jag borde läsa in mig på och planera kvar på resan... 

 

Det känns i nuläget bara sjukt overkligt att om 2 veckor från nu sitter jag med andan i halsen och kör på "fel" sida på vägen och letar mig norrut mot Skottland från södra England. 

 

Nya läderhalsband som ska sitta på jämt med namnbricka med kontaktnummer. Nu har ju ingen av dom någonsin försvunnit tidigare men man kan aldrig vara för säker...

 

Idag var det namngivning för en väldigt speciell liten tjej. Finaste Minou. En toppendag helt enkelt. 

 

Idag dök det här minnet upp på Facebook. 

 

Pang tjong så var man tillbaka i verkligheten... Full fart på jobbet som det är veckan innan eleverna kommer. Är lite bättre, imorgon är sista dagen på penicillinet så jag hoppas det fortsätter så. Tyvärr är ryggen mycket sämre igen och nu börjar jag på allvar bli rädd för hur det ska påverka resan... bara 2,5 veckor kvar tills jag åker nu ju... 

 

Bokade färja och boende till Lewis-vistelsen idag. Sååå förväntansfull på att få se alla dessa ställen som ser ut som en dröm i verkligheten! Hoppas hoppas att vädrets makter är med mig så jag får uppleva det i uppehåll och helst lite sol också!  

 

Lite, eller faktiskt väldigt mycket, tråkigt i allt är att jag måste laga och fixa bilen inför resan till den nätta summan av totalt 15000 kr.... efter att ha hämtat mig från chocken inser jag att det bara är att bita ihop och gilla läget. Finns ju inget alternativ. Ska jag ta mig 850 mil tur och retur måste jag ju ha en bil som är okej. Men 15000 var ju lite att ta i för mycket kan tyckas... 

 

 

Imorgon har jag varit sjuk i 3 veckor. Har varit iväg två gånger till hälsocentralen på den tiden. Första gången gjorde de en snabbodling som inte visade något. Snabbprovet en vecka senare visade heller ingenting men nu lyssnade läkaren i alla fall på hur jag mådde/mår. Fick kolla körtelfeber och sänka. Fick åka hem med penicillin som i alla fall tagit bort så pass mycket av det halsonda att jag får sova på natten men orkeslösheten och sjukdomskänslan är densamma. Förstår inte hur man kan vara sjuk så länge och så jämnt. Precis lika ont i halsen varje dag, precis lika trött och orkeslös. Får ringa till hc imorgon igen om inget mirakulöst händer tills dess medan jag försöker komma iväg och jobba. Japp, nu är senestern slut.

 

Så tacksam att jag har resan att se fram emot. Efter den här sommaren med fem veckors ryggont och dessa tre veckor som avslut känns det verkligen som en liten räddning att få åka iväg om tre veckor. Nu ska jag bara bli frisk och få tillbaka orken! Äventyret väntar!

 

After skog.