takidasky

 

Har låtit mig själv vila från tankarna om agility eller inte sedan i höstas. One fick prova på tunneln några gånger i somras/höstas men sen blev det inget mer. Jag lovade mig själv att jag skulle ha bestämt mig när banan flyttades ut på klubben. Men än har jag inte kommit fram till något. En stor del av mig skriker och längtar tillbaka medan en stor bit fortfarande är mest rädd och uppgiven. Samtidigt var det ju till agility jag köpte en till hund.

 

Behöver Helena! Hon skulle få ordning på mig. Jävla Gävle.

 

One fyller snart 15 månader. Hon har kropp som gjord för agility och är blixtrande snabb. Jag tror att hon skulle kunna bli grym om hon bara fick chansen. Och jag saknar ju det. Även fast det nu har gått så långt att jag har "vant" mig av med det nästan. 11 månader sen jag körde sist.

 

11 månader är det också sen Takida fick köra agility. Hon saknar det kan jag lova. Kan inte titta på någon video med ljud här hemma för då går hon igång och skriker. Men hur det blir för hennes del, det får vänta och bero. Sen det tog om med senan i september har hon ju varit skadefri. Och jag har nästan slutat oroa mig. Finally.

 

Ja, den som lever får se...