takidasky

Hinner ingenting utöver det allra nödvändigaste. På jobbet har vi registrerat all tid vi gör under en vanlig arbetsvecka (mätningen var under två veckor) så jag passade även på att för mig själv, registrera studierna. Så summa summarum så gör jag just nu ca 75 timmar i veckan med jobb och studier. Så det är väl egentligen inte så konstigt att jag är trött och känner att jag inte hinner med så mycket mer än jobb, studier och hundpromenader. Agilityträningen får stå tillbaka just nu och resten av terminen. Precis som den fick göra förra terminen.  

 

Men det kan jag lova och svära på, att efter det här ska jag ALDRIG mer plugga. EVER. I såna fall ska det vara under helt andra förutsättningar än de jag haft nu. Sammanlagt ett års heltidsstudier, 60 hp, utspritt på 1,5 år, som jag har fått 40 dagar för. 8 veckor, för ett år. Det är inte konstigt att jag inte klarat att fixa dieten, tränat mig själv i den utsträckning jag hade behövt för att lyckas hålla vikten. Sen kan man diskutera om det var värt det. Och mitt svar är ju logiskt nej. Men just nu är jag för djupt insyltad för att ge upp. Då har ju allt jobb varit förgäves för jag kommer ju inte få ut nån behörighet alls om jag slutar nu. 

 

Men sen, fy sjutton vad jag ska njuta av att bara ha jobbet som "måste". Resten av livet ska gå åt till att må bra och komma igång med hundträningen på riktigt. Så att One kan få en rättvis chans att få utveckla sin fulla potential. Och att jag ska få må så där bra som jag gjorde när livet var i balans och vikten var nere. Jag vet ju att jag kan komma dit igen. Jag har ju gjort det en gång redan. Men just nu orkar jag inte. Helt ärligt. Det andra tar för mycket. Och jag känner att jag inte ska slå ner på mig själv för det, något jag vanligtvis är bra på annars. Det får vara slut på sånt nu.