takidasky

Igår blev det en dagsutflykt till en nationalpark nån timmes bilresa bort. Det är så vackert här! Landskapet är så olikt hemma och det känns som man är i en westernfilm när man tittar upp.. 

 

Vi började dagen med att sova ut, ungarna badade och vi åt frukost i lugn och ro.  Sen bar det av på lite shopping!! Vi käkade lunch på ett gigantiskt buffé-ställe där alla hittade vad de gillade. Jag provade bla tre amerikanska rätter, Mac n cheese,  bread pudding och corn bread. 

 

 

Efter det åkte vi mot Zion park! Bara resan dit var en upplevelse!

 

 

Fem timmars sömn hann jag med innan jag igår strax före sex startade hemifrån med första anhalt Borlänge för att lämna One hos ninnie och Lars. Efter det åkte jag vidare mot Uppsala där jag mötte upp sis med familj för en tidig lunch innan vi åkte till Arlanda. Halv tre när planet lyfte kunde jag dra en stor suck av lättnad. Så som jag hade stressat hela veckan och äntligen var jag ombord! 

 

 

Resan över Atlanten tog 10,5 timmar, tur man hade egen monitor med filmer... Det var svårt att slappna av och sova mellan två främlingar.. 

 

Orkar. Inte.

Hinner. Inte.

 

Det är så galet mycket just nu. Rapport som ska in, två redovisningar denna vecka. Det ska tvättas och packas. Massa massa att fixa till jobbet veckan jag är borta. Hundar ska levereras till hundvakter. Längst blir det med Sky, 60 mil tor... Vad gör man inte för den mest speciella?!

 

Har inte grepp eller koll på något alls om jag ska vara ärlig. Vet inte hur allt ska vara klart och ordnat till på lördag då flyget går... 

 

 

 

Huvudet snurrar av allt som ska med i rapporten. Hur knyter jag ihop det, hur ingående kan jag vara, vad måste bort för att det inte ska överskrida sidantalet, är alla källanvisningar korrekta? 

 

Skrivit sen tidig morgon och nu var jag tvungen att ta en paus. Sen blir det till att skriva ett tag till innan det får bli en promenad i regnrusket.  

 

Hundarna ligger här runt mig och sover. Ska bli så skönt när pluggandet är slut och detta ständiga dåliga samvete kan mildras lite! One har inte sett ett agilityhinder på flera veckor och jag inser att det kommer hon inte att få göra heller veckan som kommer. Och sen blir jag borta i två veckor. Och efter det är nog hindren inflyttade... Och jag har massa plugg fram till vecka 2 eller 3 då jag förhoppningsvis är klar med allt. Men sen. Just nu känns det som om jag kommer ha all tid i världen då när jag bara har jobbet att tänka på. Fatta, inga fler 8-10 timmars pluggpass varje lördag och söndag?! Typ helt ledig?! 

 

Längtar så tills jag kan ägna mer tid till hundarna och till mig själv igen. Har gått upp så mycket i vikt det här året. Och väldigt ofta gör det mig så himla ledsen. Men jag ska tillbaka. Jag vet ju att jag kan. Men just nu har jag varken orken eller tiden. Så jag försöker vara snäll i tankarna, och se det positiva. Jag är frisk. Jag är rökfri. Det är ju inte fy skam. 

 

Det känns i hjärtat när ålderskrämpor börjar ge sig till känna. Jag vet att hon är 11,5 år men för det mesta så märks det inte...Hon har ju liksom betett sig som en gammal hund sen hon var typ tre.... Men nu har det blivit svårt att hoppa in i bilen själv. Så jag får lyfta och hjälpa. Finaste gammeltanten min! 

 

För det mesta funkar jag bra under press så jag hoppas att så är fallet nu med för nu är det två dryga veckor framför mig... Betar av sak för sak, har ett schema över vad som måste fixas dag för dag och hittills ligger jag i fas. Förstår inte varför de alltid lägger så mycket i slutet av kursen....

 

Imorgon har jag studiedag som ska ägnas helt åt rapportskrivande. Hoppas på att schema kommer ut snart för nästa kurs som börjar v 45 så jag vet vad jag måste ha med till USA.

 

Men nu blir det sängen. Har haft två sena kvällar nu och det tar ut sin rätt med huvudvärk och riktigt trött idag. Bäst att försöka vara pigg imorgon!  

 

 

Hur skönt är det inte när inlämningsuppgiften blir klar före 21 och man kan krypa till sängs i tid?! 

 

Så skönt att bocka av ännu en sak på to do-listan! I helgen blir det föreläsningar och rapportskrivande. Måste hinna med en massa rättande också. 

 

I helgen är det KM i också men med ingen träning på veckor och allt plugg så var det liksom lika bra att lägga ner dom planerna på att vara med. 

 

Idag blev Ones syskon, Lycka och Najk godkända vallhundar!! Så stolta över dom och deras mattar!! 

 

Målet/drömmen var ju att även vi skulle ha gått nu, men de planerna lades snabbt ner då plugget tog för mycket tid och den lilla vi hade lades på agilityn och vi inte hade så mycket träningsmöjligheter heller. 

 

One kommer ju bo hos ninnie när jag är i USA och då kommer hon få valla varje dag. Ska bli så kul att se hennes utveckling efter det. Hon har ju knappt sett får hittills. Bara på valpträffarna typ, så ca två gånger per år... Får bli bättring på det nästa år. 

 

Men idag hurrar vi för Najk och Lycka!!!  Sååå himla duktiga!!!! 

 

 

Hinner ingenting utöver det allra nödvändigaste. På jobbet har vi registrerat all tid vi gör under en vanlig arbetsvecka (mätningen var under två veckor) så jag passade även på att för mig själv, registrera studierna. Så summa summarum så gör jag just nu ca 75 timmar i veckan med jobb och studier. Så det är väl egentligen inte så konstigt att jag är trött och känner att jag inte hinner med så mycket mer än jobb, studier och hundpromenader. Agilityträningen får stå tillbaka just nu och resten av terminen. Precis som den fick göra förra terminen.  

 

Men det kan jag lova och svära på, att efter det här ska jag ALDRIG mer plugga. EVER. I såna fall ska det vara under helt andra förutsättningar än de jag haft nu. Sammanlagt ett års heltidsstudier, 60 hp, utspritt på 1,5 år, som jag har fått 40 dagar för. 8 veckor, för ett år. Det är inte konstigt att jag inte klarat att fixa dieten, tränat mig själv i den utsträckning jag hade behövt för att lyckas hålla vikten. Sen kan man diskutera om det var värt det. Och mitt svar är ju logiskt nej. Men just nu är jag för djupt insyltad för att ge upp. Då har ju allt jobb varit förgäves för jag kommer ju inte få ut nån behörighet alls om jag slutar nu. 

 

Men sen, fy sjutton vad jag ska njuta av att bara ha jobbet som "måste". Resten av livet ska gå åt till att må bra och komma igång med hundträningen på riktigt. Så att One kan få en rättvis chans att få utveckla sin fulla potential. Och att jag ska få må så där bra som jag gjorde när livet var i balans och vikten var nere. Jag vet ju att jag kan komma dit igen. Jag har ju gjort det en gång redan. Men just nu orkar jag inte. Helt ärligt. Det andra tar för mycket. Och jag känner att jag inte ska slå ner på mig själv för det, något jag vanligtvis är bra på annars. Det får vara slut på sånt nu.