Idag på väg hem från skogen träffade vi på brorsan och hans hundar. Även Erik var med och han ville gärna hålla Meya i kopplet. Och det fick han förstås. Men för en liten kille och långt koppel så var det svårt att tänka på att hålla avstånd och Meya kom öga mot öga med Stinta, som gör ett utfall mot Meya.
Och vad gör Meya då?
Jo, står kvar, åblekar inte en sekund över Stintas beteende utan bara är den coolaste tjejen i stan.
Hon är en pärla i alla sammanhang, Meya! En perfekt promenadkompis, sängvärmare och glädjespridare!
(förutom när gamla skäggiga gubbar dyker upp, dom tycker hon är riktigt läskiga...)
Finaste gråvita!
det är inte alltid så lätt att visa sig från sin bästa sida...;)
Lyckligaste tjejen i skogen idag. Fri att springa utan restriktioner....
Hittills så går det friare livet riktigt bra. Så ser fram emot helgen och första agilitypasset!! Den enda åkomman som fortfarande verkar vara kvar är Takidas dåliga hörsel.... får hoppas att det ger med sig snart och att jag får tillbaka min lyhörda tjej... ;)
Även Sky fick sig en genomgång när vi var hos kiropraktorn. Efter Rättvik och flygturen från A-hindret så kändes det bra att kunna få en genomgång även fast hon har varit precis som vanligt.
Och genomgången bevisade det jag så länge har misstänkt... denna hunds kropp måste vara gjord av stål som klarar av det hårda liv den utsätts för. Nåt litet som hon tryckte till, men det finns det ju så gott som på alla, men annars prima ballerina!
Önskar bara att Sky kunde inse att mattes nerver och hjärta definitivt inte är gjort av stål....
Vi var ju på återbesök hos kiropraktorn för några dagar sen. Usch va nervös jag var!!!
Vid gånganalysen konstaterades att det såg bra ut, inga små hoppsansteg längre. Vid genomgången så visade det sig att det ställe som var riktigt illa förra gången nu var reaktionslöst från Takidas sida. Det var några mindre saker längre fram i ländryggen som hon fick fixa till. Hon är fortfarande mer spänd i högra benets muskler men mycket bättre än det var, så det var bara att fortsätta med massage och gärna komplettera med lite laserbehandling.
Så överlag var det att fortsätta med massagen dagligen och stretcha och jobba extra med de områden där hon var lite stelare.
Och så kom dom glädjande orden:
Det är bara att sätta igång att träna igen!!!!!
Så till helgen ska Takida få sitt första agilitypass!! Nu ska jag bara klura ut en lämplig övning. Antar att jag kommer ha en vrålande galenpanna på plan....;) Men ett U med några låga hopphinder och tunnel måste väl vara en lämplig övning att börja med?! Vill ju inte direkt börja med tighta svängar, och även slalom och klätterhinder får stå över till att börja med. Men fatta vad glad jag är över det beskedet?!?!
Så efter att ha koppelpromenerat i några dagar nu så har hon fått varit lös på promenaderna igen och jag har inte varit "på henne" att vara lugn utan låtit henne springa på som hon velat. Riktigt svårt kan jag lova efter så lång tid då man har vakat över hennes rörelser som en hök men nyttigt.. blir jag nervös över att hon springer och hoppar över diken och ut på åkern så behövs det träning på nervositeten om jag ska våga låta henne köra agility till helgen...
Så förhoppningsvis, om allt går som det ska så kan vi snart vara ute på banorna igen!!
Igår efter jobbet åkte jag iväg till Malin som var snäll och lånade ut sin agilityplan till oss. Det kan ju vara bra att träna lite innan tävling lixom... den här veckan har det blivit så himla mycket jobb och något annat än promenader har varit helt uteslutet.
Sky var som vanligt full av energi och slaktade leksaken vi hade med oss undan för undan för varje belöning. Igår var oxå första gången på länge jag såg "satungen" i henne återvända.. hon hade fått leksaken och började dra ut stoppningen ur ett hål och ju närmare jag kom desto fortare slet hon ut stoppningen... en riktig flashback till det första levnadsåret då det där var vardagsmat...;)
Balansen gick fint. Gungan var lite tveksam, lite som det var på tävlingen, att hon stannar för tidigt. I slalomet fick hon till ett fint flyt ganska ofta, så jag hoppas det släpper mer och mer och att hon hittar takten...eller tar sig tid till att göra det kanske jag ska säga..
Och så A-hindret.... efter förra helgen får jag ont i magen bara av att titta på det.. Sky tog det så fint, provade att bromsa henne innan uppfart (för så kommer jag göra på tävlingen imorgon) och hon tog det så fint flera gånger.
Sen skickade jag henne på avstånd och rörde mig, och vips så flög hon nästan av igen.
Så där har vi det - när hon blir stressad av mig och min rörelse, plus kommer i fart så kan hon inte kontrollera sin kropp däruppe utan då är hjärnan på ett helt annat ställe.
Så det kanske inte handlar så mycket om tekniken ändå - utan att jag inte får stressa henne för mycket där. Backa i träningen och succesivt öka svårigheten. Nu längtar jag tills hindren kommer upp på jycke så vi kan sätta fart!!!
Imorgon bär det av till Österåkers och tävling. Det blir debut i hopp 2 för oss... WIIIEE!!
Målen är klara:
1. Greja miljön gick ju bra i Rättvik så bör inte vara några problem imorgon heller
2. Fixa slalom och helst med ett fint flyt
3. Lugnt och fint över A-hindret. Jag tänker bromsa henne innan uppfart för att vara på den säkra sidan.
4. Fixa övriga kontaktfält.
5. Bibehålla den härliga känslan vi hade i hopploppet i Rättvik.
OCH EN ANNAN VIKTIG SAK! Imorgon är det oxå återbesök hos kiropraktorn för Takida. Jag hoppas och hoppas så jag blir grön i ansiktet att behandlingen har hjälpt och att hon får klartecken att köra igång igen. Så håll tummarna!!
Ja, här är klanens nya tillskott, lilla Selma. Det är sis med familj som har införskaffat denna lilla jack russel-tjej. Ska bli spännande att se vad hon växer upp till för liten individ. Kanske något att låna med sig till agilityplan? ;)
Tog den långa rundan på prommisen efter mycket velande i blåsten. Bytte håll eftersom jag skulle kika förbi hos syrran och det var ett BIG mistake...ca 1 km över åkrarna i världens motvind. Fick ropa som en galning för att Sky och Takida skulle höra mig där de gick några meter fram...Gjorde som sagt en avstickare och hälsade på lilla Selma, men gick rätt snart då hon var trött. OMG, va liten hon är?!?! Söt som bara den. Smilla verkade inte alls förstå varför dom släpat hem den där lilla "saken"....det går nog över får jag hoppas...
Otroligt mycket piggare efter promenaden landade vi hemma igen två timmar senare. Resten av kvällen har spenderats vid datorn för att skriva skriftliga omdömen... har hunnit med riktigt många ikväll, så nu är nästan hälften gjorts. Dom ska vara klara och inskrivna senast fredag morgon så jag antar att jag får skippa ett av zumbapassen i veckan för att hinna klart. Frågan är om det blir tisdag eller onsdag? Lutar mer åt att skippa tisdagens för på onsdagen har jag träningssällskap...
Nu måste jag försöka komma i säng - tröttare än tröttast!
Sitter i sängen med datorn i knät. Runt omkring mig så snarkas det gött... Katten, Inka och Sky snusar här bredvid...
Har precis gjort klart Skys film från Rättvik på hopploppet. Sedan suttit och fått ont i magen av agilityloppet...galna hund...
Takida kommer och lägger nosen i knät med jämna mellanrum eller så kommer hon med en leksak och bjuder in till lite kamp....Meya ligger för sig själv i ett annat rum och sover...
Ute stormar det på hejvilt, känns inte inbjudande alls med en prommis men det blir nog bra bara vi kommer ut....
Och ikväll ska jag till sis och träffa nytillskottet Selma. En 9 veckors Jack russeltjej! Tror jag kommer bli lite kär...ja...
Allra bästaste skrutthund! Idag var vi iväg till Rättvik och tävlade klass 1.
Hade tre mål med dagen:
1. Greja miljön 2. Ta kontaktfälten 3. Fixa slalom
Nummer 1= MVG Nummer 2= G- Nummer 3= VG
Den skälliga miljön var inget problem alls, hur cool och opåverkad som helst! Kontaktfälten... Sky skrämde livet ur mig idag på A-hindret då hon springer full fart upp och bara flyger ut över nocken och rakt ut i luften... Jag hör hur publiken reagerar och ser min skrutta flyga högt ovanför mig, och allt känns som om det går i slowmotion...hon hade ju kunnat bryta frambenen av sig i landningen....nu gick det tack och lov bra, men det måste till nåt helt annat när det kommer till A-hindret. Omträning big time! Jag måste hitta ett sätt som får henne att börja tänka....fick lite tips av Ninnie Lindvall och Malin så bara banan kommer upp på klubben ska vi börja. Fram tills dess får jag hitta en nödlösning, eller helt enkelt strunta i A-hindret på tävling...
I agilityloppet tog hon slalomingången jättefint självständigt men bromsade inte in tillräckligt för att klara nästa port...i hopploppet tog hon det fint även fast vi måste slipa på tekniken... hon går ut för hårt vid varje port så det blir så stuttigt...
Och så i hopploppet så infinner sig den mest underbara känslan! Sky och jag kör ihop som ett team och det känns så jäkla bra!! Vi nollar och slutar på en andraplats, slagen med 0,32 sekunder!
Och därmed blev vi UPPFLYTTADE till Hopp2!!!!!
Den här känslan vi hade i sista loppet ska jag ta med mig länge! Nu ska jag och bästaste skruttan mysa ner oss i sängen och sova!! Film kommer imorgon!!
uhhh, va jag har varit trött den här veckan... inte kommit i säng före 12 nån kväll, och det är väl bara att inse att jag är för gammal för att ta 6 timmars sömn med en klackspark....;)
Älskar att våren kommer mer och mer för varje dag! Gräsmattan är så gott som snöfri nu, har försvunnit mycket idag och vägarna är bara och geggiga. Hundarna blir sååå fina så..;)Ett lätt pris att betala eftersom vi för varje dag kommer närmare och närmare utesäsongen!!
Idag efter jobbet hoppade vi i bilen, jag och hundarna och åkte till mamma och pappa för att ta en prommis där. Takida och Sky fick vara lös och gammeltanterna strosade på i koppel. Kors i taket så hade Takida fått tillbaka sin hörsel idag! Skönt att börja få tillbaka min lydiga hund...;)
När jag kom tillbaka så blev jag bjuden på finmiddag, oxfilé, potatiskaka, broccoli, sallad och vitlökssås. Riktigt gött var det! Och ännu roligare att äta med sällskap!!! Hängde kvar en stund innan vi åkte hemåt. Ikväll ska jag komma i säng före 12 har jag tänkt. Hoppas jag lyckas!! ;)
Wiiee! På söndag ska syskonen Bus till Rättvik och tävla!! Riktigt kul är att vi kommer få träffa syrran Olivia som oxå ska dit och tävla!! Jag har ju inte sett henne i verkligheten sen hon var valp, men vad jag har sett på alla bilder så är hon den som är mest lik Sky av syskonen så det ska bli skitkul att träffa dom!!
Igår fick Takida var lös på efterjobbetpromenaden. Ja, det är nån dag kvar på koppeltvånget, men jag gav upp, hon behöver få röra sig friare nu! För att försäkra mig om att det skulle bli så lugnt det kunde så gick bara vi och Inka.
Och lyckligare hund fanns nog inte. Hela hon strålade! Och totalt döv har hon blivit oxå av den här vilan....
Efter promenaden så tränade vi lite lydnad. Kunde glatt konstatera att hon inte lät mer än vad hon gjort tidigare!! Trodde att hon skulle skrika sig igenom passet men hon var duktig. Ljuden kom där dom brukade, vid steg- och sidoförflyttningar. Vi körde ff och dumrutan. Nu vet jag ju att dumrutan inte finns längre men jag vet inte hur det nya Z:t ser ut så vi körde på det vi kunde.
Sen kom dilemmat - hur belönar jag henne?
Hon får ju inte göra hastiga svängar så kampa eller kasta leksak var ju uteslutet. Det slutade med att hon fick sitta och så fick hon leksaken direkt i munnen. Det funkade det med... :)
Efter det gick jag till skogen med Meya och Sky. Som ystra små kalvar på grönbete skenade dom runt. Dom har verkligen skoj ihop. Efter det var det bara att kasta in Sky i bilen och brassa iväg till Kilafors för lite agilityträning. Första banan gick så där, jag kände mig off och Sky var het. Det flög nån bom här och där. När man är van att köra på tunga hinderstöd så blir det tydligt hur ofta Sky hoppar in i hinderstöden när man kör på lättaluminium hinder som det finns i hallen.
Andra banan gick bättre, och Sky överraskade med att bla köpa ett riktigt tight bakombyte!! Hon gasar fortfarande på för mycket och har inte så mycket svängvilja när hon får upp farten... men det hoppas jag kunna jobba vidare på i vår/sommar! Nöjda och glada styrde vi kosan hemåt!!
Hoppas kunna få till nåt pass till innan det är dags för årets första tävling på söndag!
Min allra goaste tjej!! Åh va skönt att ha henne hemma igen! Struntar i om jag är larvig, för det blir ett alldeles för stort tomrum när Meya inte är hemma...
Och nu är hon mjuk som en nallebjörn och sååå mycket mindre lortig efter promenaden - gillar verkligen nyklippt hund!!
Och Sky var nog lika glad som jag över att Meya var hemma, hon hade nog oxå saknat sin lekkompis!
En gammal bild....men lika söta ändå...
Ikväll var jag iväg och höll i träningen för HU. Lika roligt är det och lika imponerad blir jag varje gång! Ett kanongäng!
Imorgon är det agilityträning i kilafors. Jag och Sky skulle må bra av att åka men samtidigt har jag bokat ett pass zumba imorgon....Velig är bara förnamnet ....alla pass jag bokade förra veckan blev ju inställda så jag skulle verkligen behöva komma iväg till sporthallen imorgon...
Men före zumban eller agilityträningen ska vi hinna med både långpromenad och håll i er:
Ett lättare lydnadspass för Takida!!!!!!!
Antar att jag kommer ha en väldigt het hund vid min sida...tror snart hon sprängs av all denna vila...;) På lördag är det sista dagen på smärtstillande. Då har vi klarat av de 30 hemska ordinerade koppeldagarna, och före det var det ju en hel del koppeltvång oxå...Jag hoppas verkligen att vi är på tillfrisknande nu....det känns så i alla fall!
Skönt ska det bli nu när hon får börja röra på sig mer och mer...jag trodde nämligen ALDRIG att Takida skulle vara den hunden som drog så mycket i kopplet att jag fick ont i axeln eller att hon kunde vara så här olydig som hon varit de senaste veckorna...;)
Ikväll var jag iväg och tränade agility med måndagsgänget! Skyan var laddad. Hon vet mycket väl vad som väntar nu när vi närmar oss ridhuset...
Tina hade byggt en jätterolig bana med alla klätterhinder i, great!! Sky gick bra. Hon var lite för het de första varven men när hon hade huvudet med sig så kändes det riktigt fint!
Bland annat satt en runt-sväng med "fel" arm som ett smäck och jag blev riktigt glad över hur fint runtkommandot börjar sitta.
När Takida får börja köra igen så måste jag prova den svängen med henne oxå!
Slalom är fortfarande svårt att hitta rytmen i. Idag tog hon ingången varje gång i full fart, men hon tar i för mycket i varje förflyttning så det blir aldrig någon rytm eller flyt i det hela. Mer träning helt enkelt.
Kontaktfälten sitter men det blir mer runnings än två av-två på. I och med att det typ blir runnings så känns dom inte lika säkra. Där är frågan - jobba på känslan eller jobba på att få stoppen?
Det blev nån rivning idag, men alla hade sina förklaringar. Jag stod i vägen, jag sprang nästan in i gungan till exempel. Bra med en förklaring även fast det inte är en ursäkt för rivningar. Här måste säkerheten tränas upp och Sky måste ta hela ansvaret för att lyfta på benen, oavsett om jag klantar mig... svårare gjort än sagt!
Hon är för jäkla härlig att köra med, Goskruttan!!!
Idag var jag och Meya till Malin och motionerade henne lite....;) med andra ord fick stackars Malin slita med att klippa bort all vinterpäls på Meya....jag som bara sitter bredvid blir alldeles svettig av att titta på och Meya, hon hjälper inte till ett dugg... motsträvig som bara den...
Men till slut hade jag bara min halva hund kvar, nysnaggad och fin. Den andra halvan gav jag till Malin...;)
Visade bilden för pappa när jag kom dit...
Pappa: - Vad är det? Är det Takida full i snö? Jag: -Nej, pappa. Det är hundhår på ett golv.....
Ett återbesök hos optikern kanske skulle vara aktuellt...;)
Inatt sover Meya över hos mamma och pappa så hon får mysa med favoriterna sina....och det känns som det fattas en bit i hjärtat...larvigt, hon kommer ju hem imorgon...
Idag ringde Linn och väckte mig...;) hade stängt av klockan i morse igen... En timme senare så landade jag med volvon hemma hos henne och så gick vi ut på långpromenad runt Braxenbo. Underbart härligt väder och riktigt skoj att ha sällskap på promenaden!!
Tillbaka igen så fick jag gå husesyn i deras nya hus, superfint!
På promenaden träffade vi först på pappa på fyrhjuling, sen Ida på häst och sist Åse i bil...hur ofta händer det lixom?!
Idag hittade jag ett gammalt kort från när jag var till London tillsammans med Åse och Johanna! Galet härliga dagar med massa shopping i världens bästa stad!!
Längtar tillbaka som attan!!
Här hade vi varit ute på en hel dags shopping, käkat en riktigt äcklig thaimiddag, delat på nån flaska vin och när vi släpade oss hem med alla kassar uppför tunnelbanetrapporna så fick vi en flyer över att de höll kvällsöppet i en butik i närheten. Naturligtvis måste vi släpa oss dit oxå! Hem till boendet och lämnade kassarna och iväg! Väl där blev vi mycket piggare och varorna flög ner i kundkorgen . Det kan kanske bero på att butiken bjöd på massa vin...;) det var riktigt spännande att kolla igenom dagen efter vad man egentligen köpt....
Åse hade iaf köpt sig ett par stringtrosor med julmotiv och en liten bjällra och med texten:
"Ring my bell"
;D
Glada shoppingtjejer!!!
Var tvungen att ringa Johanna ikväll och föreslå en resa på höstlovet....shittans va roligt om vi kom iväg igen!!!!
Näe, varför häcka i soffan en fredagkväll när man kan träna agility med Helena?! Agility två dagar i rad är väl det bästa myset man kan ha?! ;)
Ikväll efter Helena jobbat klart så träffades vi i Hertsjö igen! Ikväll byggde vi en egenhändigt komponerad klass 1 bana som verkligen var hur kul som helst att köra. Hundarna fick dra på men ändå inte slarva med kontaktfält.
Skyan skötte sig riktigt bra, även fast det blev fel lite här och var. Känner mig oerhört glad över hur bra hon börjat lyssna och strävar på för att det ska bli rätt. Det blev nån gång på slutet som hon inte riktigt orkade jobba i svängarna, men samtidigt körde vi rätt hårt idag.
Hon började med att ta kontaktfälten jättefint men blev sedan lite nonchalant och struntade i dom efter ett tag. Gör om - gör rätt! Avslutade träningen med att skicka på en riktigt svår slalomingång som hon satte klockrent! Duktiga skruttan!!
Mike gick riktigt fint idag! Det är allt ena duktiga hundar vi har, jag och Helena!
Dagens enda minus var att dragkedjan till min jacka pajade totalt så den var det bara att kasta när jag kom hem... skit oxå, hade tänkt att den skulle hålla ett tag till...
Banan som vi körde (ta hänsyn till mitt otroligt dåliga skalseende...)
Idag blev jag gladare än gladast när jag upptäckte att vår lite längre promenadrunda på 8 km runt Rasslena hade tinat fram och var så gott som isfri förutom vissa partier. No more broddar!!! Mindre roligt var det att försöka torka 4 hundar rena från all lervälling...
Imorgon blir det prommis med Linn och hundar! Jag antar att Inka kommer bli lite förälskad i Pepsi...;)
De senaste veckorna har inte varit särskilt roliga... Ända sen hon fastnade i fårnätet i september i fjol så har det känts som om det har varit nåt som inte stämt. Men ibland har den känslan försvunnit, som tex när vi var på Kistamässan och tävlade och hon gick så himla bra. Men man ska lita på sin magkänsla, eller hur?
Under senhösten var jag iväg två ggr och kollade upp henne och det som konstaterades då var att hon ömmade på sista ländkotan. Vi tog en plåt och tre stycken har konstaterat att det inte finns några konstigheter eller pålagringar!
I början av februari så var vi iväg på kurs för Camilla Brundin. Omständigheterna var långt ifrån optimala då det var -25 ute och ingen plats att värma inne. På slutet av dagen så gick hon lite knackigt bak efter vi hade kört ett pass. Inte så att hon haltade med nåt hade helt klart hänt. Dagen efter visade hon ingenting men vi tog det ändå lugnt. Efter koppelvila i två veckor så skulle hon skutta iväg på kvällskissen och hajade till i avstampet. Dagen efter var vi till veterinären där det visade sig att hon ömmade rejält i ileosakralleden. Smärtstillande och koppeltvång i 30 dagar blev domen.
I måndags var jag iväg till Eva Solstrand i Stockholm. För att verkligen gå till botten med vad som är fel så tänkte jag börja där, hos en kiropraktor. Och vilken underbar människa vi kom till! Lugnt och fint gick hon igenom Takida, förklarade varje steg, visade hur jag skulle massera och stretcha. Det som hon hittade var en riktigt elak och dum ledkapsel som helt hade slutat göra sitt jobb. Antagligen kom muskelinflammationen pga den. Takida tyckte inte det var särskilt roligt alls när det skulle fixas till men hon är tålig min tjej!
Och fin i kanten, istället för att gå ifrån Eva så hoppade hon sittandes en halv decimeter åt gången. Precis som om vi inte skulle märka nåt...;)
Eva hittade även några fler saker längre fram i ryggen som behövde fixas till, saker som antagligen uppkommit när kroppen har försökt kompensera upp. Hon var oxå spänd i vissa muskler, främst i höger sida, vilket oxå var en slags kompensation för ledkapseln.
Så summa summarum så ska vi nu massera och stretcha enligt ordination och sen ska vi tillbaka om tre veckor på ett återbesök. Och det är väl först då, när vi ser hur hon har svarat på den här behandlingen som jag får veta när vi kan sätta igång och träna igen.
Fram tills dess så ska hon nu gå i koppel ett par dagar, och om en vecka eller så kan jag börja träna lite lydnad och andra saker som inte påfrestar alltför mycket. Hon kommer även få vara lös på promenaderna om vi går själv så det inte blir en massa racing..
Skojar ni att vi längtar tills dess?!? Takida är inte gjord för att bara gå i koppel direkt...och nu när hon inte har ont längre så kan hon inte för allt i världen förstå att det inte händer nåt skoj alls...
Det känns riktigt skönt att få veta att det inte är något kroniskt fel, utan det som är, är ju relativt lättfixat! Det har varit en del tunga stunder här hemma när man inte har vetat, kan jag lova.
Jag hoppas och håller tummarna att vi kommer vara igång och på banan igen till landslagsuttagningarna i mitten av maj. Jag ska iaf anmäla oss! Annars får vi ta sikte på SM! Tyvärr går ju EO-kvalet i stöpet för vår del skulle jag tro, med tanke på att kvalperioden dit tar slut i maj och jag har ingen aning om vi kommer kunna tävla så mycket innan dess.
MEN huvudsaken är att Takida blir bra - och att vi kommer kunna komma tillbaka till det som vi älskar mest - agilityn!
För nån vecka sen var jag och Skyan iväg på klubbens agilityträning i Kilafors Hundhall. Carina var snäll och filmade oss lite. Hade bara med mobilen och av nån konstig anledning så får jag inte in filmerna i moviemaker...men la upp dom som dom var på youtube.
Vi behöver fortsätta jobba med våra svängar men överlag kändes hon otroligt fin och lyhörd med tanke på hur lite vi har tränat i vinter!
I veckan som kommer ska jag och Helena försöka få till nån träning. Rättvik och Österåkers närmar sig med stormsteg. Det ska bli spännande att se hur Sky klarar av ridhusmiljön. Framför allt tänker jag på ljudnivån som brukar vara i Rättvik...
Men det känns riktigt roligt nu. Det känns som om mycket har släppt och att vi nu kan börja slipa på detaljer. Tjohoo!!
Det var länge sen det var nån aktivitet här på bloggen... har blivit mycket jobb nu med skriftliga omdömen och åtgärdsprogram som ska vara klart innan lovet. MEN nu äntligen är lovet här!!! Jag kommer vara ledig i 9 underbara dagar!!! Det var länge sen jag har längtat efter ett lov så mycket som jag har nu.
De senaste dagarna har bjudit på underbart väder med strålande sol!! Tänk va solen kan göra för välmåendet?! I torsdags så hade vi friluftsdag på jobbet och jag var i gruppen som skulle promenera. Inte helt illa att få vara ute hela dagen, grilla korv och mysa!! När jag kom hem åkte jag med Inka, Meya och Sky till skogen i HUVTRÖJA!!! Gick en härlig prommis med dom innan jag hämtade upp Takida hos pappa och sen gick bara hon och jag på en egen långpromenad iförd gympadojjor!!!!
På snöfri asfalt!!! Jag hoppas att våren är här för att stanna!!!
