takidasky

Ja, det är frågan jag ställer mig ikväll.....för det känns faktiskt som om jag gör det...;D

Jag köpte den här bollen på Kistamässan förra helgen till Takida och hon tyckte den var helt fantastiskt rolig. Så inför agilityloppet på lördagen så fick hon leka med den på uppvärmningen och så la jag ut den som belöning. Självklart ska hunden ha en rolig leksak när den gjort ett bra jobb, eller hur?!

Men när vet man att det blir lite för roligt? För just så blev det ju för oss i det loppet...leksaken var så rolig att Takida tyckte att det inte var så mycket med att ta det där sista hindret utan det var bättre att ta raka vägen till leksaken istället...sagt och gjort, ni som har sett filmen vet att det var precis så hon gjorde...;)

Nu hade vi ju redan en femma med oss så det gjorde inte så mycket med en disk där. Så kände jag helt och fullt ända tills jag klockade vårt lopp. Det var då jag började hata bollen. Ännu värre blev det när jag såg resultatlistan för klassen....

Vinnaren av klassen hade 42.45 i tid

Snabbaste hunden hade 41.74 i tid

Jag klockade Takida till nånstans mellan 38.50 - 38.70..........

Det gör absolut inget alls, det skulle inte alls ha varit kul att ha den tiden på papper....

Och istället för att skylla på hunden och föraren så skyller vi helt sonika det lilla missödet på den satans bollen...;)

Och annars då?
Jo, skolan har börjat igen den här veckan och jag tycker att jag har flängt mellan jobb och möten hela veckan. Har fått nytt schema, så det har varit lite ovant att veta vart jag ska vara och när...men man vänjer sig väl med det...

Jag och dogsen har oxå hunnit med lite agilityträningar. I måndags började jag och Sky träna med "måndagsgruppen". Skitkul och jättenyttigt att få träna med andra hundar och på övningar som jag eller Helena inte har planerat själv. Sky gick riktigt bra stundtals. Det är fortfarande mest fullt ös som gäller för henne, så det blir lite svårtstyrt många gånger... ;) Men det är så roligt att se henne så i gasen och så intresserad! Nu ska jag bara lista ut hur jag får henne att tycka att det är minst lika häftigt att göra en tight sväng som det är att springa allt man har framåt..

På fredagen innan Kista tränade jag oxå en sväng med Malin. Tack för en bra träning och för hjälpen att släpa fram balansen!! Både Sky och Takida fick köra lite då. Med Takida fokuserade jag på kontaktfälten och Sky fick träna på en längre kombination med fart och fyrapinnars slalom. Sky fick oxå för första gången i hela sitt liv prova att gå hela balansen!!!! Det var lite skakiga ben men med godispock ¨så gick hon hela och trampade fint på nedfarten! :D

I onsdags hade vi vår sista lagträning för ett tag. Alex åker ju till Thailand i några månader nu framöver. En rolig träning där vi körde två olika vägar på samma bana. Takida var helt fantastiskt rolig att köra med! Så i gasen men lika lättstyrd som i helgen. Hon känns så himla bra just nu, min tjej! Ja, riktigt jäkla bra...:D

Idag var jag förbi Rusta. Hittade reflexvästar och en massa nya leksaker på rea, I LIKE! Vi får väl se hur länge dom får vara hel efter Sky har varit framme...hehe..;) Hoppas bara dom inte blir lika populära hos Takida som bollen blev....lagom är bäst lixom...;)



Nu är det dags att laga lite sen middag, kycklingtacos!

Äntligen helg!!!! Nu ska det bli sova av....;)

Hur ofta slår blixten ner på samma ställe inom loppet av två dagar?

2011 fortsätter att komma med sorger..
Igår fick pappas jämthund Ronja lämna oss, oxå hon alldeles för tidigt. Ronja var liksom Zero en suverän jakthund. Hon hade ett förstapris kvar till att bli Svensk Jaktchampion. Ronja är/var nog den smartaste hund pappa haft. Listig som få, och med ett hjärta av guld.

Sov så gott Ronja, jag saknar dig!

Ronjas valp, Vilja. Så lik sin mor, bara lite ljusare....

Regnbågsbron!

 På den här sidan himmelen finns en plats som kallas för regnbågsbron.

 När ett djur som har varit särskilt betydelsefullt för någon, dör,

kommer de till regnbågsbron.

 Där finns ängar o kullar för alla våra speciella vänner.

så de kan springa och leka med varann tillsammans

Det finns tillräckligt med vatten, mat och solsken,

och våra vänner har det gott och skönt.

 Alla djur som varit sjuka och gamla, blir återställda till hälsa och vigör.

De som varit skadade eller handikappade blir friska o starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar ifrån gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak……

de saknar alla någon väldigt speciell….

som varit tvungen att stanna kvar….

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag, kommer någon av dem att stanna upp

och titta bort mot fjärran.

Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva.

Han/hon springer ifrån gruppen, flyger fram över gräset,

benen bär djuret fortare och fortare….spring min vän, spring…

Han har sett dig och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig

återförening, för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet

och du ser än en gång in i de tillgivna ögonen,

de underbara ögonen fulla av tillit till dig, som så länge har varit frånvarande ifrån ditt liv,

men aldrig ifrån ditt hjärta.

Sen går ni över regnbågsbron ….lyckliga, busiga……tillsammans