Lydnadskurs!
Ikväll var jag och Takida iväg på lydnadskurs. Och det gick väl sådär kan man säga....:/
Utförandemässigt ser momenten jättefina ut. Vi tränade fjärr, rutan och hopp-apport. Takida gör dom riktigt snyggt, med härlig fart och attityd. Men så har vi då ljuden...ja en positiv sak är ju att hon är tyst i fjärren, men då både rutan och hoppet är "skicka"moment så kommer det startljud. I rutan fick jag tyst på henne genom att stoppa en godis i mun på henne samtidigt som jag kommenderade. På hoppet var hon oxå tyst när jag skickade om jag gav godis men då kommer ljudet vid gripandet.
När jag tränade bara gripandet separat så tog hon apporten tyst från min hand, även när jag höll den nära backen, men så fort den låg på backen så pep hon.
Ja, det här med ljuden kommer bli en svår nöt att knäcka...och om jag ska vara ärlig, så har nog 95 % av glädjen för mig, att träna lydnad försvunnit pga detta....Takida däremot har samma glädje även fast hon låter..;) Men problem är ju till för att lösas så jag det är väl bara till att bestämma mig för en strategi för varje moment och träna träna träna... Det har ju verkligen varit en bristvara det senaste året...träning!
Nyttigt var det i alla fall att träna med andra och att det blev långa stunder av passiv vila för Takida. Det klarade hon av bra, där hon låg i min stol...gopluppan..;)
Takida väntar på sin tur
Malin och Amiga tränar fjärr
Troja
Jag fick oxå klart för mig att jag är en riktig dinosaurie, då jag var typ den ende på kursen som inte använde klicker...hmm...kanske dags att klicka in Takida...;)
Utförandemässigt ser momenten jättefina ut. Vi tränade fjärr, rutan och hopp-apport. Takida gör dom riktigt snyggt, med härlig fart och attityd. Men så har vi då ljuden...ja en positiv sak är ju att hon är tyst i fjärren, men då både rutan och hoppet är "skicka"moment så kommer det startljud. I rutan fick jag tyst på henne genom att stoppa en godis i mun på henne samtidigt som jag kommenderade. På hoppet var hon oxå tyst när jag skickade om jag gav godis men då kommer ljudet vid gripandet.
När jag tränade bara gripandet separat så tog hon apporten tyst från min hand, även när jag höll den nära backen, men så fort den låg på backen så pep hon.
Ja, det här med ljuden kommer bli en svår nöt att knäcka...och om jag ska vara ärlig, så har nog 95 % av glädjen för mig, att träna lydnad försvunnit pga detta....Takida däremot har samma glädje även fast hon låter..;) Men problem är ju till för att lösas så jag det är väl bara till att bestämma mig för en strategi för varje moment och träna träna träna... Det har ju verkligen varit en bristvara det senaste året...träning!
Nyttigt var det i alla fall att träna med andra och att det blev långa stunder av passiv vila för Takida. Det klarade hon av bra, där hon låg i min stol...gopluppan..;)
Takida väntar på sin tur
Malin och Amiga tränar fjärr
Troja
Jag fick oxå klart för mig att jag är en riktig dinosaurie, då jag var typ den ende på kursen som inte använde klicker...hmm...kanske dags att klicka in Takida...;)