takidasky

Nu är valparna snart 10 dagar och inom kort kommer nog de första öppna ögonen. Dom är verkligen gigantiska små sälar. Hon måste ha dunderhonung i tissarna, Skalla. 

 

Och om bara nån vecka så kommer det vara så mycket mer liv och rörelse i lådan. Längtar!

 

I söndags föddes Långasinnets G-kull! Duktiga, fantastiska Skalla levererade hela 8 st små perfekta valpar. 6 hanar och 2 tikar. Allt gick bra och de växer och frodas och har redan visat att de har rediga röstresurser. 

 

Rekommenderas. Ett vinnande koncept. Helt klart. 

 

Var iväg och bowlade en timme med mamma, pappa, Wilmer, Erik och Kalle. Första gången för Kalle och vilken stjärna han var!

 

Jag önskar att himlen var en plats på jorden. 

 

Igår var det på dagen 2,5 år sedan jag slutade röka. Fortfarande kan suget gripa tag i mig men aldrig så starkt att det inte försvinner efter en stund igen. 

 

Ca 17 000 cigaretter jag inte rökt. Helt galet. Klapp på axeln till mig som lyckades sluta efter så många år. 

 

"Anywhere I go, you go, my dear."

 

En dag kommer jag bara le och bli varm när alla dessa minnen dyker upp. Jag saknar dig varje dag, varje promenad. 

 

Sällan har ett lov varit så efterlängtat. Finns inget att klaga på, på jobbet men är så fruktansvärt trött. Ska bli skönt med några timmars mer sömn i ett par dagar. 

 

Idag tog vi tillbaka skogen. Ingen har åkt i skidspåren på flera veckor och det finns knappt kvar efter allt töande. Så skönt att vara omsluten av skogen igen. Bara gå och låta tankarna komma och försvinna. 

 

Och en dag närmare lovet. Så skönt! 

 

Tycker det var så fint omslag på den här universitetskatalogen. Nästan så man önskar att man var 19 och kunde dra iväg och prova på Winchester... 

 

 

Bara 3 veckor kvar tills jag får krama om den här igen. Overkligt. Som jag längtar.  

 

Några timmar i skogen med fint sällskap, en eld, sol och blå himmel kan göra under för måendet.

 

Nästan varje dag dyker dom upp. Små minnen på fb. Jag längtar tills jag bara kommer bli glad och le åt dom.

 

Som dom här två. Min största bedrift som hundtränare, att klara vp med Sky. Får lyckorus bara av att tänka tillbaka på det. Och det andra, från tiden innan operationen när vi hade alla drömmarna kvar om hur framtiden skulle domineras av agilityn. Så glad att vi fick en tid tillsammans på agilityplanerna i alla fall. 

 

Började gå igenom lite papper som blivit liggande över Sky. Jag blir så himla ledsen. Och arg. Så jäkla arg. Dumma förbannade skitcancer. Allt gick så fort. På bara några veckor var hon borta. Jag saknar henne så mycket. 

 

Jag mår fortfarande dåligt över att jag inte kunde skydda henne från det här. Det gör ont och är så svårt att acceptera. För det var ju mitt jobb. Det var mitt ansvar att hålla henne trygg.

 

Och samtidigt vet jag, att vissa saker rår man inte på. Jag kunde inte göra något. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Mot den här cancern stod vi alla maktlösa. 

 

Men så svårt det är att acceptera det..