takidasky

Dagens DM blev resultatmässigt lite stolpe ut… trist men sant.. Och inte blev det bättre av att vädrets makter inte var med nån av oss tävlande och regnet vräkte ner hela dagen. Mellan klasserna åkte jag hem och bytte kläder för då hade det gått igenom den första uppsättningen av regnkläder. Och så blev det strömavbrott i princip hela Bollnäs i över två timmar.

 
Takida – går som en dröm i hoppklassen som är först ut. Jag gör de byten jag vill men i mitten av banan ska jag bromsa in och vad händer? I spöregnet har ju gräset blivit riktigt halt och fötterna bara försvinner framåt och uppåt och jag faller pladask rakt på rumpan och ryggen. Takida kommer och hoppar mot mig och blir väl så där lagom förvånad varför jag ligger ner så hon kommer ju mot mig. Det tar ju några sekunder för mig att kravla mig upp så vi får en vägran innan vi kan köra vidare. Trots min tidsödande vurpa så kommer vi in på en riktigt bra tid. Känner mig riktigt less att jag inte filmade loppet, för det var mycket som kändes så bra, visserligen är jag inte nöjd med slutet, måste bli bättre att träna bakombyten efter platten och tunnlar överhuvudtaget. Men jag körde mina blindbyten där jag ville och Takida tog dom så fint.

 

I agilityloppet bestämde jag mig för att strunta i resultatet och istället passa på att prova sånt jag annars fegar ur med på tävling. Så istället för att springa längs med balansen som alla(tror jag iaf) gjorde så ville jag prova att skicka henne på den och sedan sticka så att vi skulle ha A-hindret mellan oss så att hon skulle ta balansens nerfart själv och sedan in i en lång tunnel där jag sprang mot utgången av den. Tyvärr var jag lite för snabb med att sticka så Takida går först mot balansen men viker sen för att följa mig, jag stannar upp, säger balans, hon viker mot den men kommer mot mig, ja, på tredje eller fjärde kommandot tar hon balansen och jag kan sticka. Och duktiga tjejen tar nerfarten själv, suger in i tunneln. Efter tunneln är det ett hopphinder och det var där jättemånga diskade sig för efter det drog hundarna på en tunnel. I framförbytet där så skickade man automatiskt hunden mot tunneln med kroppen så jag tänkte att jag måste göra en tydlig pole istället. Tyvärr var jag för klumpig i mina rörelser så Takida river hindret men drar inte mot tunneln utan söker ut på hopphindret istället. Sen glömmer jag bort vart vi ska i slutet av banan, räddar upp det, är för sen i slutet så det blir en vid sväng.

 

Så sammanlagt 10 fel, de första fem när jag halkade och 5 fel när jag inte skötte mitt byte som jag skulle. Plus en hel massa sekunders extra tid på min vurpa och sen när jag skulle skicka henne på balansen. Trots det hade vi snabbaste sammanräknade tiden (om jag läste av det rätt) på några sekunder och vi slutade förvånande nog på en 5:e plats totalt.

 

Sky – min lilla skithund ;). Idag kändes hon riktigt liten och omogen. Framför allt i hopploppet. Hon börjar rätt bra, halkar när hon ska bromsa in för slalom, sen både halkar och slarvar hon några gånger. Och så tog hon lite hinder som hon kände för och var stendöv under tiden. Och jag var inte så mycket bättre jag heller. Jag trippade runt och tänkte mest på att jag inte ville ramla igen…Totaldisk är nog ordet för det loppet…

 

Jag kände direkt att det var en hel del saker som var för svåra för Sky i agilityloppet så jag bestämde mig redan innan att inte köra den ordinarie banan utan istället förenkla den lite. I kombinationen där så många diskade sig för att hunden tog tunneln så bestämde jag mig för att köra just den vägen. I det här loppet kändes hon mer fokuserad och med mig. Hon tog slalom på första försöket, trots att hon var helt i otakt och verkligen fick kämpa sig igenom det. Jag är nöjd med att jag valde att köra min egen bana och jag är mer nöjd med Skys inställning och prestation i det här loppet. Jag är nöjd med att vi kunde vara med och köra, det är ju trots allt bara 1 ½ vecka sen hon bara fick gå i koppel och hade tratt. Så det är några veckor sen hon tränade agility. Men i dagens första lopp kändes det som om att släppa in en unge på Lekpalatset. ”Wohoo va många roliga saker att leka med! Titta på mig, mamma! Titta när jag springer jättefort och hoppar jättehögt!

Jag VET att Sky behöver nåt år till på sig att mogna – inom alla aspekter. Och för det allra mesta så känns det helt okej. Hon kommer ju sakta men säkert. Vi skyndar långsamt i hennes takt. Jag vet att jag inte kan ställa krav på henne som hon ändå inte är mogen för. Jag vet ju att vi kommer kunna uppnå våra mål men bara inte i den takt jag hade tänkt mig. Så därför blir jag lite ledsen på mig själv när jag känner att frustrationen tar tag i mig och att jag blir besviken på att jag inte kan köra på det sätt jag vill köra agility med henne. ÄN. Jag måste bara komma ihåg det, jag kan inte köra på det sätt jag vill, ÄN! Men idag kändes det som att vi tog ett stort steg bakåt istället för att flytta fram nån millimeter…för jag vet ju att vi kan bättre än så här, redan nu... 

Och den där jäkla vurpan. För första gången när jag ramlar på plan så var inte min första tanke: ”Jag döööör! Va pinsamt!!!”  Utan istället: ”F-n, jag måste upp och fortsätta!!”  

Det är ju positivt.

Även fast jag är övertygad om att jag bjöd några på ett gott skratt idag…

 

Det negativa är att det gjorde ont. Och det gör bara mer och mer ont. Ryggen fick sig en rejäl smäll och hela vänstersidan, från nacken och hela vägen ner gör förbaskat ont. Alltså så ont att man gråter....Jag antar att det kommer göra ännu mer ont imorgon…skit också…

 

Nästa säsong ska jag verkligen investera i nåt annat än bara joggingskor. Det här går ju inte..

Skulle knäppa ett fint gruppkort igår...det gick ju bra...
 

 Stort grattis till Mike och Lee som var med och tog DM-silver i lag och Lee tog även den individuella bronsmedaljen!! Ja, och så ett stort grattis till Helena oxå..hon var ju lixom oxå med och gjorde det...;D