fasiken, det gick så bra i helgen att hålla modet uppe. Jag kände mig positiv och full av förtröstan att det skulle gå bra och jag kände mig inte så orolig över framtiden.
Idag kommer tårarna så fort jag tänker på Sky...kanske börjar det sjunka in på riktigt?
Min lilla tjej...är all cancer borta nu? Kommer hon greja det här? Törs jag hoppas?
f a n
f a n
f a n 
Klart ni kommer fixa detta, hon är en successful hund och dem klarar allt. Izo och jag håller tummar och tassar för att allt ska gå bra och vi tänker på er <3
Rebecka/ Izo
Klart ni fixar det!!! Det är bara en fis i havet om man heter Sky och livet går i 220. Du vet ju hur hon är...hon måste ju prova ALLT åtminstonde en gång. Å nu har hon ju provat cancer så nu hittar hon nog nå annat mera spännande nästan gång ;) LOVE!
Man helt enkelt måste fixa det. Lev som vanligt, ta hand om varandra och gör allt roligt som ni alltid gör. Livet är för kort för att slösa bort på att fundera och älta, då missar ni så mycket roligt! Gör som Sky, LEV LIVET!!! Kram
Inte så kul läsning detta inte, men det här fixar ni! Vi tänker massa på er och hoppas att allt kommer bli till det bästa!
Massa Kramar, tumhållande och tasshållande
Tack goa ni för era peppande ord!! Det betyder himla mycket ska ni veta!!! <3
Vi SKA ta oss igenom det här, det bara är så, för det finns ju helt enkelt inget annat alternativ! Nu har det gått en vecka sedan beskedet så jag hoppas att jag snart landar i allt, och att vardagen kan återgå till det "normala", där jag bara håller noga koll efter förändringar men inte ältar massa "tänk om"...