Förutseende....
Idag tränade vi lydnad, jag och dom svartvita efter skogspromenaden.
Med Takida låg all fokus på tystnad. Träningen är jobbig, både för mig och Takida. Glädjen känns långt borta många gånger, och jag tror vi saknar den lika mycket, antagligen jag mest...MEN, jag tror att vi kan hitta tillbaka till den "tysta lydnaden". Det är bara jag som måste jobba hårt med min egna mentala inställning. Att det ÄR värt allt det här tråkiga vi måste genomgå för att komma dit....
Sky fick träna lite ff. Idag gick hon stundtals jättefint med fin kontakt. Vi tränade läggande under gång. Ställande backade vi till att börja lära in ett nytt röstkommando. "Stanna" funkar inte. Hon lägger sig allt som oftast. "Stanna" är ju det kommando som funkar bäst i vallningen oxå. Hon lägger sig oftast bättre på det än ligg, så nu går vi vidare till ett nytt kommando. I långa loppet tror jag att det blir bäst, då stanna-stå-sitt börjar på samma ljud. Nu kör vi "halt" istället. Hon fattade rätt fort när vi lekte in kommandot, men så gillar hon ju att göra saker snabbt oxå..;)
Däremot så har jag märkt att hon "tänker" en hel del vad jag förväntar mig av henne, så pass att hon gärna försöker göra det innan. Idag efter några läggande så kröp hon nästan fram i ff. Det gjorde mig fundersam tills jag insåg att det inte var nåt fel på henne, hon gick bara och var förberedd och väntade på ligg-kommandot. Där tror jag att ju mer vi tränar och desto mer saker vi lär in, kommer vara bra. LK1 momenten är ju inte så många direkt....Och komma fram till hur jag bäst tacklar hennes tendens till att vilja förutse vad som komma skall...
Med andra ord: Jag måste bara göra upp en bra hållbar plan för lydnaden för båda hundarna, och bestämma mig för vilka målbilder jag har egentligen så tror jag att det här kommer kunna bli riktigt riktigt bra....
Trodde aldrig jag skulle säga det här- men ju LÄNGTAR jag tills
jag får plocka fram den här...;) Min röda lilla racer...
Med Takida låg all fokus på tystnad. Träningen är jobbig, både för mig och Takida. Glädjen känns långt borta många gånger, och jag tror vi saknar den lika mycket, antagligen jag mest...MEN, jag tror att vi kan hitta tillbaka till den "tysta lydnaden". Det är bara jag som måste jobba hårt med min egna mentala inställning. Att det ÄR värt allt det här tråkiga vi måste genomgå för att komma dit....
Sky fick träna lite ff. Idag gick hon stundtals jättefint med fin kontakt. Vi tränade läggande under gång. Ställande backade vi till att börja lära in ett nytt röstkommando. "Stanna" funkar inte. Hon lägger sig allt som oftast. "Stanna" är ju det kommando som funkar bäst i vallningen oxå. Hon lägger sig oftast bättre på det än ligg, så nu går vi vidare till ett nytt kommando. I långa loppet tror jag att det blir bäst, då stanna-stå-sitt börjar på samma ljud. Nu kör vi "halt" istället. Hon fattade rätt fort när vi lekte in kommandot, men så gillar hon ju att göra saker snabbt oxå..;)
Däremot så har jag märkt att hon "tänker" en hel del vad jag förväntar mig av henne, så pass att hon gärna försöker göra det innan. Idag efter några läggande så kröp hon nästan fram i ff. Det gjorde mig fundersam tills jag insåg att det inte var nåt fel på henne, hon gick bara och var förberedd och väntade på ligg-kommandot. Där tror jag att ju mer vi tränar och desto mer saker vi lär in, kommer vara bra. LK1 momenten är ju inte så många direkt....Och komma fram till hur jag bäst tacklar hennes tendens till att vilja förutse vad som komma skall...
Med andra ord: Jag måste bara göra upp en bra hållbar plan för lydnaden för båda hundarna, och bestämma mig för vilka målbilder jag har egentligen så tror jag att det här kommer kunna bli riktigt riktigt bra....
Trodde aldrig jag skulle säga det här- men ju LÄNGTAR jag tills
jag får plocka fram den här...;) Min röda lilla racer...