Höstdepp...
Efter de senaste veckorna höga tempo med mycket jobb och förberedelser och genomförande av hemmatävlingen kan jag bara konstatera att ordentligt med sömn är A och O för att kunna mota bort höstdeppet...
Med andra ord så har jag inte lyckats så bra...känner mig rejält sliten och nere. Jag vet vad det beror på men inte hjälper det särskilt mycket. Hoppas på att kunna sova ikapp i helgen och börja vända den här nedåtgående spiralen. ALLT blir ju så mycket tyngre och svårare när man inte är 100...
Som idag, då hade jag världens krasch med Sky. Det som skulle bli en härlig energigivande höstpromenad blev istället en frustrerande kamp. Och istället för att kunna se det som ett (eller många) steg bakåt så blir det en kraschlandning.
Sky är den envisaste, mest egoistiska, svårförstådda, hårdhuvade hund jag träffat på. Precis som många andra dagar slutade den här med tårar. Arga, frustrerade, ledsna, uppgivna tårar. Och då är det inte träning det handlar om, nu är det vardagen det handlar om.
Vi har underbara stunder oxå, tro inte att jag inte tycker det, och hon har en stor plats i mitt hjärta. Men ibland blir jag så trött på att varje dag är en kamp. Ibland vill jag att nåt bara ska gå lätt...jag skulle helt enkelt vilja ha en dag utan den sedvanliga "Viljornas kamp" oss emellan...
Efter dagens katastrofpromenad så hade jag ett långt samtal med Kerstin. Tack och lov att man har vänner som man kan öppna sig totalt för och avslöja alla mörka dystra tankar för. Och så får man lite gladare tankar på köpet!
Var in på Rusta en snabbis ikväll och hittade det här halsbandet på rea. Undrade lite om det var ödet som ville säga mig något så jag köpte det till Sky...behövde lite humor ikväll...
Här kommer lite fler bilder från en mycket trevligare promenad tidigare i veckan...
Knäppa lilla hund - det kan inte var lätt att vara du heller när vi kraschar....
Nu ska jag hoppa i säng. Imorgon är en ny och bättre dag, tack och lov....;)