Oxelösund
Ja, det blir länge mellan uppdateringarna just nu...
I helgen var vi iväg till Oxelösund och årets första utetävling. Och våran första tävling på 4 månader, efter agilityvila, skada och rehabilitering.
Jag var riktigt spänd över att se hur det skulle gå. Takida är inte tillbaka till toppform och träningen har varit sparsam eftersom jag har varit så rädd att det skulle bli ett bakslag. Och eftersom det här är våran enda tävling innan landslagsutagningen så kändes det så viktigt att få till det, att få känna att vi fortfarande hade "känslan" i loppen.
Jag hade inte behövt oroa mig. Takida levererade och känslan i 4 av loppen var underbar.
I de två andra så var det mitt fel. I lördagens sista och fjärde lopp orkade jag inte hålla ihop oss.
I söndagens hopplopp var det att man skulle ta 3 tunnlar i mitten av banan inte mindre än 9 gånger. Hit och dit på samma hinder funkar inte för mig, så det blev 10 fel.
Men vi tar det från början.
Fredag eftermiddag packade jag, Linn och Lars in fem hundar och all packning i bilen och drog söderut. Linn hade bokat en stuga alldeles vid marinan som låg riktigt mysigt. Jag hade som vanligt svårt att sova inför tävling så det blev nog runt 4 timmars sömn innan det var dags att kliva upp.
Jag hade ju Selma med, syrrans jack russel-valp och hon skötte sig med bravur hela helgen, förutom en del störiga sätt mot andra hundar som kom fram ibland. Där har dom nåt att jobba på...;) men annars tog hon miljön och omständigheterna toppenfint. Sky var ju oxå med och hon hade en skittråkig helg enligt henne även fast jag gjorde mitt bästa och hitta på saker med henne mellan loppen. Synd nog hade dom ingen framhoppningsbana, det hade nog varit uppskattat annars..
Men nu till tävlingen.
Första loppet var agilityklass. Loppet går bra ända till slutet då det är ett 4 hindersstaket. Jag har fel arm uppe och kroppen åt fel håll och gör en jäkla dumt byte och då jag är nära hinder nr 2 i staketet så lämnar jag inte utrymme nog för Takida så hon river. Synd och skam för annars hade vi kommit tvåa.
Lördagens andra lopp är hopploppet som tyvärr inte blev filmat för det vann vi. Banan innehöll en svår slalomingång som Takida satte så jäkla snyggt. Jag var så nöjd med ingången att jag två hinder senare glömde bort banan, men med Takidas hjälp hann jag rädda upp det.
I tredje loppet, agilityklass så överträffade jag mina egna begränsningar :D och lyckades med att hinna före Takida längs hela raksträckan på långsidan. En passage som annars fällde många hundar då de skulle runt hindret längs upp. Jag säkrade upp kontaktfältet på balansen som var näst sista hindret och var helt säker att vi var nolla igen ända tills spekaern sa att vi hade fem fel. Takida hade rivit sista brädan på långhoppet...SNOPET, men mitt fel som inte har tränat maxat långhopp alls. Synd och skit för annars hade vi vunnit loppet...
Sista loppet är jag bara så dålig i...
På söndagen började vi med hopploppet och som jag skrev tidigare så grejade jag inte att springa runt runt i samma tunnlar 9-10 gånger, det blev oxå ett missförstånd i början så totalt 10 fel fick vi. Bättre än disk iaf..;)
Tävlingens sista lopp var agilityloppet och det kändes tokfint. Vi slutade tvåa, slagen med 0,13 sekunder...Men det kändes riktigt fint att få avsluta helgens tävlande med en nolla.
Jag kan inte nog beskriva lyckokänslan att åter vara på tävlingsbanan med min finaste tjej. Känslan är underbar och det är skönt att få på svart och vitt, att även om vi inte är toppformade ännu så kan vi vara med och konkurrera med tiderna.
Hon är helt enkelt fantastisk min gofisa! <3
I helgen var vi iväg till Oxelösund och årets första utetävling. Och våran första tävling på 4 månader, efter agilityvila, skada och rehabilitering.
Jag var riktigt spänd över att se hur det skulle gå. Takida är inte tillbaka till toppform och träningen har varit sparsam eftersom jag har varit så rädd att det skulle bli ett bakslag. Och eftersom det här är våran enda tävling innan landslagsutagningen så kändes det så viktigt att få till det, att få känna att vi fortfarande hade "känslan" i loppen.
Jag hade inte behövt oroa mig. Takida levererade och känslan i 4 av loppen var underbar.
I de två andra så var det mitt fel. I lördagens sista och fjärde lopp orkade jag inte hålla ihop oss.
I söndagens hopplopp var det att man skulle ta 3 tunnlar i mitten av banan inte mindre än 9 gånger. Hit och dit på samma hinder funkar inte för mig, så det blev 10 fel.
Men vi tar det från början.
Fredag eftermiddag packade jag, Linn och Lars in fem hundar och all packning i bilen och drog söderut. Linn hade bokat en stuga alldeles vid marinan som låg riktigt mysigt. Jag hade som vanligt svårt att sova inför tävling så det blev nog runt 4 timmars sömn innan det var dags att kliva upp.
Jag hade ju Selma med, syrrans jack russel-valp och hon skötte sig med bravur hela helgen, förutom en del störiga sätt mot andra hundar som kom fram ibland. Där har dom nåt att jobba på...;) men annars tog hon miljön och omständigheterna toppenfint. Sky var ju oxå med och hon hade en skittråkig helg enligt henne även fast jag gjorde mitt bästa och hitta på saker med henne mellan loppen. Synd nog hade dom ingen framhoppningsbana, det hade nog varit uppskattat annars..
Men nu till tävlingen.
Första loppet var agilityklass. Loppet går bra ända till slutet då det är ett 4 hindersstaket. Jag har fel arm uppe och kroppen åt fel håll och gör en jäkla dumt byte och då jag är nära hinder nr 2 i staketet så lämnar jag inte utrymme nog för Takida så hon river. Synd och skam för annars hade vi kommit tvåa.
Lördagens andra lopp är hopploppet som tyvärr inte blev filmat för det vann vi. Banan innehöll en svår slalomingång som Takida satte så jäkla snyggt. Jag var så nöjd med ingången att jag två hinder senare glömde bort banan, men med Takidas hjälp hann jag rädda upp det.
I tredje loppet, agilityklass så överträffade jag mina egna begränsningar :D och lyckades med att hinna före Takida längs hela raksträckan på långsidan. En passage som annars fällde många hundar då de skulle runt hindret längs upp. Jag säkrade upp kontaktfältet på balansen som var näst sista hindret och var helt säker att vi var nolla igen ända tills spekaern sa att vi hade fem fel. Takida hade rivit sista brädan på långhoppet...SNOPET, men mitt fel som inte har tränat maxat långhopp alls. Synd och skit för annars hade vi vunnit loppet...
Sista loppet är jag bara så dålig i...
På söndagen började vi med hopploppet och som jag skrev tidigare så grejade jag inte att springa runt runt i samma tunnlar 9-10 gånger, det blev oxå ett missförstånd i början så totalt 10 fel fick vi. Bättre än disk iaf..;)
Tävlingens sista lopp var agilityloppet och det kändes tokfint. Vi slutade tvåa, slagen med 0,13 sekunder...Men det kändes riktigt fint att få avsluta helgens tävlande med en nolla.
Jag kan inte nog beskriva lyckokänslan att åter vara på tävlingsbanan med min finaste tjej. Känslan är underbar och det är skönt att få på svart och vitt, att även om vi inte är toppformade ännu så kan vi vara med och konkurrera med tiderna.
Hon är helt enkelt fantastisk min gofisa! <3