Skogen
I höst har skogen varit viktigare än någonsin för mig. Att få en timme om dagen där, att bara gå och vara har varit så viktigt för måendet och ron i själen.
Just därför känns det extra tufft nu när vi ska ställa tillbaka klockan inatt och jag inte kommer hinna ut innan det blir mörkt de flesta jobbdagarna... Men fredag, lördag och söndag kommer jag fortfarande hinna ut i tid. Får vara glad för det även fast det känns alldeles för lite...
Mitt hjärta. Min once in a lifetime -hund. Finaste Takida.
Meya. Still going strong. Så tacksam att hon håller sig frisk och pigg. Ibland har hon dock nån dag hon är lite hängig och skrämmer livet ur mig..
Sky. Som behöver sin personal space så mycket samtidigt som hon vill sitta i knä och mysa nära. Som började som en bulldozer och nu är den allra skötsammaste. Känns så pigg och stark i kroppen fast hon snart fyller nio och har sin svaga bog efter skadan.
Och så lillskruttan. Som inte är så liten längre men fortfarande inte riktigt mogen i sinnet. Odrägligt söt och väldigt dryg... Som behöver få så mycket kärlek och ger ut desto mer, oavsett om objektet vill ha det eller inte. Så glad i henne.