Exemplarisk
Skyan hade skött sig exemplariskt hos veterinären. Exemplariskt. Det fanns en tid då det hade varit dagens skämt om någon sagt att Sky en dag skulle beskrivas så. Och även om det är så skönt att hon numera är väldigt skötsam så skulle jag bli så glad om hon till och med skulle bli sitt gamla jag och ha sönder en massa. Vad som helst för ett friskhetstecken. Har ju faktiskt fått se några. Igår morse var första gången hon verkade lite glad att vara nära dom andra hundarna. Tidigare har hon ju bara morrat om dom kommit nära och gått undan.
Och idag på promenaden så ville hon ha en pinne också, som dom andra. Och för ett kort ögonblick glimmade gamla Sky till.
Jag hoppas så att hon är på bättringsvägen. Att dom här små stunderna när hon är sig själv kommer bli fler och fler och längre och längre. Att det bara är så att det tar lite lång tid att bli bättre bara.
Vi har tagit alla möjliga prover och kontraströntgen visar ingenting och det är ju jättebra, då är ju allt ute. Det här har varit två skitjobbiga veckor. Och jag hade hoppats att det skulle ha varit bättre eller till och med bra nu. Jag är bara så rädd att om hon inte blir bättre, hur vi då ska få reda på vad som felar om vi inte har hittat det redan efter allt som gjorts. Men en dag i taget. Och komma ihåg att andas.
Min exemplariska goskrutta!