takidasky

Byter stilmall i väntan på att fixa ny header och få in den. Lite dumt att kategorierna och sammanställningen på inlägg hamnade längst ner på sidan men men...bättre än det var blev det i alla fall!

Drömmer mig bort lite och planerar för 2013. Inte alltför långt borta nu...

 

Mina förhoppningar:

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så att året bjuder på en massa härliga upplevelser och nya bekantelser..

 

Nu väntar sängen. Har fått världens inflammation i skuldran som sträcker sig ända fram i bröstmuskeln. Känns som om jag har ett spjut som går rakt igenom högra sidan...Kan inte röra armen och inte ta vanliga andetag.. Är det inte bättre imorgon så måste jag ringa the sickhouse. Har gått som ringaren i Notre Dame ikväll, typ dubbelvikt. Funkar hemma, men inte så funktionellt på jobbet...

 

 

Idag mötte jag upp dom finaste och mycket saknade vallkompisarna i Vallsta för att valla!! Alldeles för länge sen. Jag hade förberett mig som aldrig förr, med te, kaffe, fikabröd, matta till hundarna, stol, filt, varma kläder. Ja, för en gångs skull var allt med och helt perfekt!

 

Takida och jag körde lite balansering, fösning, en delning fick vi oxå till. Och sen gjorde hon två riktigt fina högerhämt som är hennes "sämre" sida. Fösningen var som vanligt det vi hade svårast med. I balanseringen så trivs ju både hon och jag som fisken i vattnet...;) Det var en ganska stor flock får vi jobbade på. Vid delningen så skötte sig fåren exemplariskt, den halva man vände ryggen åt stod så snällt stilla..;) Mycket lättare för en amatör som mig då..;)

 

Och Skyan fick oxå valla lite. Under strikta och mycket kontrollerade former. Vi föste mest eftersom jag då hade kontroll över henne med linan så att hon inte kunde göra några snabbare rörelser. Eftersom hon var så lugn och jag kände att hon var fokuserad så vågade jag oxå mig på lite drivning och balansering. Wiiieeee, va det har hänt saker med min lillskrutta!!! En gång såg jag att hon var på väg att vilja rusa men kunde avbryta henne och fortsätta jobba.

 

Och att äntligen få låta henne jobba. Att inte bara hejda allt som man har fått gjort dom här tre månaderna efter operationen. Jag kan inte ens förklara känslan av glädje. Det kändes så himla bra! Så himla NORMALT! Och att märka att hon verkligen har mognat i vallningen oxå, fasiken va bra det känns.

 

Så världens gladaste matte och världens gladaste hundar! Who cares att Vallsta var det enda stället som solen inte lyste på idag utan var täckt av dimma. Jag hade mina alldeles egna solar som lyste upp tillvaron!

 

Himla mysigt att träffa tjejerna igen! Sussi, Jossan och Kerstin! Dom bjöd som vanligt på fin vallning och massa prat! Åh, va jag har saknat dom!

 

Efter vallningen skulle jag och Kerstin åka och köpa lunch. När vi skulle packa in hundarna i bilen så hade jag helt plötsligt bara en hund och Kerstin tre...hmmm, Sky hade smitit in med grabbarna i Kerstins bil och hon tänkte då INTE hoppa ut igen. Så, hon fick väl åka där då, och Kerstin mös över kärleksförklaringen. När Sky gillar någon, ja då gillar hon dom verkligen och Kerstin och grabbarna har ju inte träffat Sky under hela den här tiden hon har varit skadad så dom var saknade!!

 

Vi mös på med lunch i Kerstins kök innan jag styrde kosan hemåt. Hundarna var så trötta och nöjda. Passade på att smida medan järnet var varmt och pratade med pappa om fårplanerna till våren/sommaren. Mer stängsel behövs, stolp. Ja, och så lite får att låna då förstås.

 

Ska bli himla underbart om det blir verklighet äntligen. Då kan jag ju plocka fram IK1-planerna med Takida och VP-planen för Sky igen. För vi ska starta IK1 och Sky ska bli godkänd vallhund. Och med egna lånefår så får vi ju så mycket bättre möjligheter!

 

Blä va trist det är med det här gråvädret! Trodde aldrig att jag skulle längta efter snö men just nu känns det som om en meter snö är att föredra framför det här gråa...

 

Dagarna rullar på i megafart just nu, är himla mycket på jobbet med utvecklingssamtal och grejer. I helgen ska jag och Takida träna agility i alla fall, om vädret håller i sig. Och så blir det kalas hos Anna. Och antagligen kommer det ett, kanske två syskonbarn hit och sover över på lördagen. Då blir det highlife riktigt tänker jag... Wilmer har laddat i en vecka för det... ;)

 

Kanske han vill följa med och träna agility, ni minns väl det här?

 

 

Igår styrde jag, Malin och Linn kosan ner till Gävle för första kurstillfället i Doggiepilates för vår alldeles egna sjukgymnast Ann Essner!  Ska bli himla intressant att få lite mer på fötterna inom det, och mer övningar att variera med. Plus att jag hade Takida med mig på kursen och nu utgår övningarna från henne, inte bara från Skys behov.

 

Takida skötte sig exemplariskt och jobbade på bra. Ja, det förstås, hon kunde ju inte låta bli att berätta att det var oerhört orättvist när dom andra fick hålla på på bollen. Usch och tvi...;)

 

Det vi ska träna på till nästa tillfälle är att köra sitt-stå med baken på en hög pall eller bollen för att få henne att jobba med bakdelen. Hon lixom bara släppte den när vi körde två på med bakbenen. Vi ska träna att hoppa upp på bollen i fart och stanna på den, och sen kliva av med framtassarna. Hon ska även sitta på bollen och kunna hålla en 1 kilos hantel i munnen. Själva hållandet är ju inget problem på vanligt vis, men när hon satt på bollen och hade fullt upp med balansen där så grejade hon inte att hålla apporten oxå. Hon såg verkligen förvånad ut själv, gopluttan. <3

Och så ska vi träna buga och sträcka på sig så vi kan lägga in det på den platta balansbollen (som vi borde köpa så fort det finns pengar..) så vi kan köra två på, buga, sträck, 4 på, två av, buga sträck.

 

Bara att träna på! Blir mycket Gävle nu känns det som... Nästa vecka blir det två vändor. Först med Sky till Ann på måndagen och sen på kurs med Takida på onsdagen.

 

Är jätteledsen -- har tappat bort Skyans halsband....det som passade henne som skon gjorde på askungen....

  

En tung dag vändes till världens bästa då jag och bästa Sofia sammanstrålade uppe på Jycke idag!!

Tänk, ett helt år har gått sen vi sågs sist! Så mycket som har hänt och ändå är allt som vanligt... :D

 

Helt underbart att ses igen! Vi tog en skön promenad i skogen med alla dogsen, lät hundarna springa av sig tillsammans några varv runt planerna (inte Sky och Inka då förstås) och sen avslutade vi med lite agility. Takida hade inte en endaste hjärncell inkopplad...BARA tok. Ninja sprang slalom som om hon hade laddat för det hela året ;) och det märktes inte att hon hade haft ett uppehåll på ett år... Takida däremot verkade aldrig ha kört agility...suck. Hon behöver verkligen få träna för att hålla huvudet från att brinna upp...

Och Sky, hon tjöt och skrek av avundsjuka och det värkte i mattehjärtat. Så... hon fick göra en lång rak tunnel. Och lyckligare hund har jag aldrig haft <3

Kan konstatera att galenskapen finns kvar där. Laddad med ett halvårs vila... Herregud, kommer jag någonsin våga släppa loss den där på en agilityplan igen?

 

Ett inte alltför smart drag

 

men jäklarns va skönt!

Hon har humor min tjej. Idag har vi busat och tränat när vi kom hem från jobbet. Börjar bli fler och fler tricks och hela hon levererar. Är så kul att se hur hon tänker och provar allt hon kan.

 

Idag har vi haft vår "friare" dag då hon har fått galoppa på promenaden. Jag lämnar henne och går iväg och sen kallar in så hon får springa ikapp och förbi mig.

 

Idag var det som om hennes kropp helt plötsligt mindes denna gångart och det var som om hon inte kunde sluta galoppa. Älskade lilla skrutthund. Jag hade ett leende på läpparna hela promenaden :).

 

Inka drack inte så mycket igår kväll. Drack däremot väldigt mycket i morse istället. Har inte druckit så mycket under dagen och nu ikväll har det varit lugnt. Ingen hosta heller. Ringde veterinären idag och proverna var okej.

 

Glad matte

 

Igår var jag och Skyan ner till Ann Essner i Gävle igen. Skyan imponerade stort! Från att ha varit superrädd så klev hon idag in med svansen högt i väntrummet, kunde göra tricks och lite lydnad inne i väntrummet medan vi väntade. Hon fortsatte med att leka med Ann, vifta på svansen när hon kom in i vattentrasken, och bara bete sig så himla avslappnat. Det värmer gott i mattehjärtat att hon har släppt på rädslorna i de sammanhangen.

 

Och prognosen ser jättebra ut! Vi får gå en timme på en promenad varannan dag och så ska vi varva det med en mer rörelsefri promenad däremellan. Hon ska galoppa och trava, Det är så himla skönt att vi börjar närma oss det normala livet igen. Jag kan nog inte förklara hur skönt det känns. Samtidigt måste jag jobba med min känsla, dvs rädslan att nåt ska hända nu när hon får börja vara mer och mer fri. Det är en jobbig bit, men samtidigt förstår jag ju att jag inte kan linda in henne i bomull resten av livet heller. Men jag vet ju att Sky kommer inte att tänka på att vara rädd om sig. I hennes värld är hon ju oövervinnerlig. Det finns inget hon inte klarar. ;)

 

Satan i gatan vad jag har träningsvärk! Varje steg är en plåga, att gå i trappor en mardröm. På jobbet blev jag kallad pensionär och gamla tanten...

 

Hade en timme inbokad med en PT igår efter jobbet. Jag skulle få ett träningsprogram jag ska hålla mig till nu när rond 2 av viktminskningen tar fart. Vi har diskuterat igenom mina mål och tankar med träningen och utifrån det så fick jag mitt schema.

 

Det är ett riktigt roligt program, inga komplicerade övningar men effektiva för förbränning och att stärka de stora muskelgrupperna som jag behöver för att bli snabbare.

 

I och med att det var första gången så gick vi ju igenom övningarna noga så att jag skulle ha rätt hållning och position. Just då kändes det inte som att jag skulle dö, men mina stackars ben dog då programmet var späckat med benböj och utfall med en kettlebell Jag har vaknat inatt av att benen gjorde ont....

Bla den här övningen fick jag göra:

bild lånad från: thefitnessworkout.com

 

Alla säger att det kommer bli ännu värre imorgon...det vägrar jag tro på ;). Torsdag eller mer sannolikt fredag blir det pass nr 2. Nervöst. Men som sagt, jag har mitt mål - och nu ännu ett redskap att ta mig dit. Och ärligt, det borde väl inte göra lika ont efter varje gång? Musklerna som så förskräckt fick vakna till liv borde ju vänja sig efter några gånger. Jag hoppas det i alla fall.

 

Det kommer även bli en träningsgrupp inom agilityn för oss förare där fokus ligger på att bli snabbare som kommer att träffas två gånger i månaden ca. Kul!!

 

Nu ska jag stappla ut på sista promenaden med hundarna. Wish me luck!

 

 

Back to real life...

 

Har haft ett par kanondagar i London!!! Vi har shoppat, ätit gott, fikat gott, strosat och shoppat lite till. Är riktigt nöjd, för jag har unnat mig allt jag velat ha, en ovanlig lyx som kändes precis så, så himla lyxigt!!! Detta kom jag hem med:

2 st Asics träningsskor

2 st Nike träningsbyxor

2 st skor

1 st tofflor

5 stickade koftor

5 st långärmade tunna tröjor

2 st linnen

1 stickad tröja

2 st kortärmade tröjor

I fleecetunika/morgonrock

6 st tights

1 scarf

1 fleecetröja

1 par vantar

20 par strumpor

1 par svarta finbyxor

1 turkos fotboll till Takida

2 fina burkar m choklad och te i

2 burkar sudocream (supersalva)

4 böcker

Många goda måltider

Oyster card

 

Och en hel del julklappar och presenter som jag inte kan skriva ut här, av förståeliga skäl…

 

Hundarna har bott på Häggesta hund & katt och haft det så bra! Inka har enligt Malin varit så lugn och duktig. Haha, jag som trodde att hon skulle va alldeles galen och till sig över alla andra hundar. Där ser man ;)

Eftersom vi kom hem på natten hade brorsan hämtat hem hundarna åt mig och det blev ett kärt återseende! Det märktes att vi hade varit ifrån varann ett par dagar.. När jag kröp i säng runt halv tre så hade jag alla fyra hundarna med i sängen och alla skulle ligga nära nära. Inka låg på huvudkudden och drog såna timmerstockar så sängen nästan vibrerade, men det gick att somna då oxå..;) hade inte direkt hjärta att knuffa bort nosen hennes heller från örat...;)

 

En intressant affär i London som vi åkte förbi...skulle nog inte funka att öppna en filial i Sverige...